Gott resistensläge i Sverige
Beslutet om receptbeläggning av anthelmintika (avmaskningsmedel) skedde på Europanivå, genom direktivet 2001/82/EG ”om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel”. Det man främst eftersträvar är färre restsubstanser i livsmedel av animaliskt ursprung. Läkemedelsverket implementerade detta i föreskrifterna LVFS 2006:11, kap 7. Redan 1999 lagstiftade Danmark om receptbeläggning av anthelmintika till alla djur, även till små sällskapsdjur.
En viktig och positiv effekt av receptbeläggning är att slentrianmässig onödig användning av anthelmintika har minskat. Det antas bidra till långsammare utveckling av resistens hos maskarna. Jämfört med flera andra europeiska länder har vi ett bättre resistensläge i Sverige, även om vi har fall där maskar utvecklat resistens mot flera substansgrupper av anthelmintika. På mitten av 1980-talet dokumenterades en utbredd resistens hos hästens små blodmaskar (Cyathostominae) mot avmaskningsmedel hörande till gruppen bensimidazoler. Detta resulterade i en rejält minskad användning av dessa preparat och många försvann från marknaden. Ett annat resistensproblem rör hästens spolmask (Parascaris equorum) hos föl, där man noterat en minskad eller ibland helt utebliven effekt av flera anthelmintika mot dessa maskar. Resistens hos stor blodmask (Strongylus vulgaris) finns inte dokumenterad någonstans i världen.
Utan tvekan utgör anthelmintikaresistens ett hot mot effektiv kontroll och behandling av maskinfektioner. Eftersom vi inte har någon ny generation av avmaskningspreparat att ta till inom en snar framtid måste vi vara restriktiva med de medel som står till buds idag.
Rekommendationer för att fördröja resistensutvecklingen
Avmaska inte i onödan
Selektiv avmaskning innebär att man tar reda på hästarnas parasitstatus och sedan endast avmaskar individer som utskiljer ägg över en viss nivå och/eller testar positivt för stor blodmask eller bandmask. Genom träckprovsundersökning får man också vägledning om vilket avmaskningsmedel som är lämpligt att använda. I en flock hästar utsöndras majoriteten av alla ägg från vissa individuella hästar. Ofta ses ett mönster som kallas för 20:80-principen, vilket betyder att cirka 20 procent av hästarna utsöndrar 80 procent av totala äggmängden. Dessa individer identifieras och avmaskas medan resterande hästar lämnas oavmaskade. Studier visar dessutom att många hästar är återkommande hög- respektive lågutskiljande, vilket betyder att det oftast är samma individer som behöver avmaskas på våren varje år.
Sommarbeteshagarna ska tillgodose hästarnas behov av bete utan att de tvingas äta runt sin spillning, där det finns mest parasiter. Man bör också undvika utfodring direkt på marken. Växel- och sambetning med andra djurslag samt beteshygieniska åtgärder, till exempel mockning av gräshagar två gånger per vecka, sänker smittrycket i gräset och minskar därmed behovet av avmaskning. Läs mer om metoder för att minska parasitsmitta i hagarna.
Noggrann dosering
Det är viktigt att inte underdosera avmaskningsmaskmedlet. Vid underdosering kan några maskar som tål låga doser av läkemedlet överleva och föra sina gener vidare. Det får till följd att andelen överlevande maskar långsamt ökar för varje avmaskning. Även ett tränat öga kan missta sig på den korrekta vikten hos en häst, så väg hästen eller uppskatta vikten med hjälp av måttband och övervaka så inte avmaskningsmedlet spottas ut.
Effektiv behandling av nya hästar före introduktion till gräshagar
Hästar som kommer nya till en flock kan givetvis introducera smittor, inklusive parasiter som kan etableras i gräshagarna. För att undvika att få in stor blodmask/bandmask/resistenta maskar med nya hästar rekommenderar vi avmaskning av nya hästar med ivermektin eller moxidektin, gärna i kombination med prazikvantel (mot bandmask) vid ankomst, minst 3–4 dagar innan de får gå i gräshagar. Under tiden kan den nya hästen gå i en gruspaddock som mockas. Gödseln kan sedan läggas på gödselstacken. För denna strategiska avmaskning behövs vanligen inget träckprov. Två veckor efter avmaskningen rekommenderas däremot att ett träckprov analyseras för att kolla att avmaskningen haft avsedd effekt.
Under hösten och vintern befinner sig larver av stor blodmask i hästens blodkärl. Avmaskningsmedlen tycks ha en ofullständig effekt mot dessa larver. Vi rekommenderar därför att nya hästar som kommer under tidsperioden augusti-januari avmaskas både vid ankomst och i mars. Detta kan förebygga att eventuella ägg av stor blodmask sprids i hagarna på våren då vuxna maskar kan finnas i tarmen. Därefter kommer den nya hästen med i ordinarie provtagningsprogram.
Regelbunden resistensövervakning
En uppföljning av effekten av avmaskning och eventuell förekomst av resistens bör göras minst vartannat till vart tredje år, eller vid misstanke om nedsatt effekt. Träckprover tas då före avmaskning och 10–14 dagar senare. Kontakta veterinär om du är osäker på hur du ska bedöma resultaten.
Generella avmaskningsråd
När man ska ta träckprov och avmaska?
Avmaskningsmedlen avdödar i första hand vuxna maskar av blodmask, spolmask och bandmask och målet är att förhindra att smitta med ägg och larver ansamlas på betet under sommaren.
I januari-februari börjar de vilande larverna av små blodmaskar aktiveras och röra sig ut från tarmväggen till tarmkanalen (tarmlumen). Så småningom blir maskarna könsmogna och börjar producera ägg som förs ut med träcken. I april-maj är det optimalt att ta träckprov, det vill säga innan släpp på sommarbetet. Alla hästar som har mer än sparsam mängd ägg (>200 epg, ägg per gram), bandmask eller stor blodmask i provet bör avmaskas.
Ytterligare avmaskning under betessäsongen kan behövas för hästar som utsöndrar stora mängder ägg (≥1000 epg eller motsvarande) vid vårprovtagningen. För att bedöma tidpunkt för nästa avmaskning tar man hänsyn till vilken ERP (egg reappearance period) som gäller för den substans man valt för avmaskningen vid betessläppet. ERP definieras som tiden från avmaskning till dess att hästarna börjar utskilja ägg igen. När avmaskningsmedlet fungerar är ERP för pyrantel 4-6 veckor, för ivermektin 8 veckor och för moxidektin 12-14 veckor.
Parasitkontroll i praktiken
Vår (april-maj):
Sommar:
Höst (sept-okt):
Avmaskning av föl
Föl vid stuterier utsätts för högt parasittryck och man kan utgå från att alla föl smittas med spolmask. Vi rekommenderar att föl avmaskas mot spolmask vid 8–10 veckors ålder och sedan igen vid 16–18 veckors ålder. Som nämnts tidigare föreligger ofta resistens hos spolmask mot avmaskningsmedel, framför allt mot ivermektin/moxidektin. Förstahandsvalet vid avmaskning mot spolmask bör därför vara fenbendazol eller möjligen pyrantel. Dock förekommer resistens även mot dessa substanser. Därför är det viktigt att regelbundet kontrollera effekten genom att ta träckprov 10–14 dagar efter avmaskning.
På hösten behöver fölen ofta avmaskas även med ivermektin mot blodmask. Vid stuterier kan detta kan göras gruppvis. I januari–februari kan det vara aktuellt med avmaskning mot spolmask igen men då föreslår vi att träckprover tas först för att bedöma behovet.
Bandmask och styngflugor
Bandmask och styngflugor är omtvistade i fråga om sin förmåga att orsaka skada (patogenicitet). Bandmask lever i öppningen mellan tunntarm (ileum) och blindtarm (cecum), i det så kallade ileocecala ostiet. Det finns studier från England och Sverige som pekar på att risken för koliksymtom från detta tarmavsnitt ökar signifikant vid förekomst av bandmask. Avmaskning mot bandmask rekommenderas därför vid konstaterad infektion. Träckprovsundersökning med en speciell metod för att påvisa ägg av bandmask är att föredra framför serologi som mäter antikroppar i blodet mot bandmask. Ett positivt träckprov visar med säkerhet en pågående infektion, medan positivt antikroppssvar även kan bero på tidigare exponering för parasiten. Sensitiviteten (förmågan att påvisa infektion) för träckprov och serologi är ungefär samma (60–65 procent). Vid förekomst av minst ett 20-tal maskar ökar dock sensitiviteten för träckprov till uppåt 90 procent, vilket man kan se som en fördel.
Styngflugorna deponerar sina ägg i hårremmen. Äggen kläcks och hästen slickar i sig larverna. I munhålan kan larverna ibland orsaka inflammation och sår i tandköttet och tungan (stomatit, gingivit och ulcerationer) under sin utveckling och förflyttning på väg till magsäcken eller främre delen av tunntarmen. Väl i magsäck/tarm orsakar de liten skada. Styngflugelarver kan inte påvisas genom träckprov.
Till skillnad från gamla rekommendationer läggs idag mindre tyngdpunkt på styngflugans larver. Eftersom larverna anses vara tämligen harmlösa rekommenderas i första hand att äggen skrapas bort från benen varje dag under den korta tid som flugan svärmar. Du kan till exempel använda ryktsten, rakhyvel, ögonbrynskniv, specialkniv eller en grov kökssvamp fuktad med saltvatten. Pälsglansmedel eller salva kan fungera förebyggande för att äggen inte ska fastna lika bra i pälsen. SVA rekommenderar inte längre att man rutinmässigt avmaskar mot styngflugans larver, som man förr gjorde om senhösten. Anledningen är att man ska vara återhållsam med avmaskningsmedel för att bromsa upp resistensutvecklingen hos blodmaskar, som kan orsaka större skada än styngfluga. Vid kraftiga angrepp med styngflugelarver kan avmaskning utföras med ivermektin i september–oktober.
SVA:s övervakningsprogram
SVA erbjuder ett övervakningsprogram för att hjälpa hästgårdar att minimera smittrycket av parasiter och samtidigt använda avmaskningsmedel på ett sunt sätt utan onödiga avmaskningar. Träckprover skickas in en till tre gånger per år för analys av de viktigaste parasiterna. Djurägaren/veterinären får sedan förslag på åtgärder och kan diskutera resultaten med veterinär som också är parasitolog vid SVA.
Parasitläget i framtiden
Eftersom flertalet parasiter gynnas av värme kan vårt svenska parasitläge komma att förändras på grund av global uppvärmning som medför högre medeltemperatur. En fortsatt resistensutveckling hos maskarna mot avmaskningsmedel är också trolig. Det gör att stort fokus bör läggas på parasitförebyggande åtgärder som betesplanering och beteshygien.
Som ett led i det förebyggande arbetet rekommenderas selektiv avmaskning av alla vuxna hästar, det vill säga träckprovsundersökning utförs innan tänkt avmaskning. Avmaskning för att kontrollera parasiter omfattar i första hand individer som utskiljer mycket ägg och som utgör en smittkälla på betet samt känsliga individer som föl och unghästar.
