Salmonella hos gris
Salmonellainfektion hos gris, liksom hos många andra djurslag, kan ge upphov till klinisk sjukdom främst i form av diarré. I många fall blir dock infekterade grisar symtomlösa smittbärare och utsöndrar salmonellabakterier i träcken utan tecken på sjukdom. Salmonellainfekterade grisar kan fungera som smittkälla till människa, framför allt via kontaminerat fläskkött och andra produkter från gris.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Förekomst
Sverige har ett gott hälsoläge när det gäller salmonella hos gris. Sedan 1980 har antalet konstaterat salmonellainfekterade besättningar, med enstaka undantag, legat under fem per år. År 2003 infekterades till exempel 30 besättningar i ett foderburet utbrott.
Smittämne och smittvägar
Det finns en mängd olika typer av salmonella. Vissa av dessa typer är anpassade till specifika värddjur men många har ett brett värdspektrum. Grisar kan infekteras av många olika typer av salmonella, men är värddjur för Salmonella Choleraesuis, som är speciellt anpassad till gris och sällan påvisas hos andra djurarter. S. Choleraesuis påvisades på en grisgård i Skåne 2020 och innan dess hade sjukdomen inte förekommit i Sverige sedan slutet av 1970-talet. I Europa är Salmonella Typhimurium och Salmonella Derby de vanligast förekommande salmonellatyperna på gris. I Sverige är det framför allt S. Typhimurium som påvisats vid salmonellasmitta på gris under senare år, med undantag för 2003 då Salmonella Cubana dominerade på grund av ett utbrott orsakat av kontaminerat foder från en foderfabrik.
Salmonella är en fekal-oral smitta, det vill säga den sprids genom att man får i sig bakterierna från något som förorenats med smittad avföring. Förutom via direktkontakt med smittade individer eller deras avföring sker smittspridning till exempel via förorenat foder eller vatten. Vid spridning mellan och inom besättningar kan också infekterade fåglar och gnagare ha betydelse.
Djur som tillfrisknat från klinisk salmonellainfektion, liksom symtomlösa smittbärare, utsöndrar ofta salmonellabakterier intermittent i träcken en tid, viket vanligen handlar om några veckor. Hur utsöndringen av bakterier ser ut över tid beror dock på såväl typ av salmonella som infektionsdos och individens immunförsvar.
Klinisk bild
I de flesta fall där salmonella påvisats hos svenska grisar under de senaste decennierna har inga rapporter om klinisk sjukdom hos grisarna förekommit. Flera salmonellatyper kan dock, om infektionsdosen är tillräckligt hög, ge upphov till sjukdom hos gris, vanligen tarminfektion med diarré. Diarrén är oftast vattentunn och gul och kan senare i sjukdomsförloppet innehålla blod.
Den för grisen specifika S. Choleraesuis kan ge en allvarligare sjukdomsbild då den har förmåga att inte bara kolonisera tarmen utan också ge upphov till systemisk sjukdom. Symtom uppkommer då vanligen inom 2–7 dagar. Drabbade djur kan uppvisa diarré, hög feber, ovilja att äta, nedsatt allmäntillstånd, respiratoriska symtom, neurologiska symtom och blåröda missfärgningar i huden. Dödligheten bland drabbade grisar kan vara hög. Sjukdomen kan drabba grisar i alla åldrar men drabbar framför allt djur yngre än 4 månader. Symtomlösa smittbärare kan förekomma och bakterier kan utsöndras intermittent.
Provtagning och diagnostik
Salmonella lyder under zoonoslagen, vilken reglerar hur misstanke om salmonella på gris skall hanteras, bland annat är misstanken anmälningspliktig. För att konstatera att salmonella förekommer i en besättning krävs isolering av bakterien, det vill säga bakteriologisk odling. Vanligen tas träckprov i misstänkta besättningar, men sådan provtagning bör endast ske efter samråd med SVA. I andra sammanhang, till exempel vid övervakning eller bekämpning av smittan, kan serologi eller PCR-diagnostik komma till användning.
Behandling och förebyggande åtgärder
Kontroll av salmonella på djur i Sverige bygger på övervakning av djur, foder och animaliska livsmedel. Om salmonella påvisas någonstans i livsmedelskedjan finns lagstiftning som styr hur smittan ska spåras och hanteras för att förhindra dess spridning. Målet med den svenska salmonellakontrollen på djur är att animaliska livsmedel skall vara fria från salmonella.
Det svenska salmonellakontrollprogrammet avseende gris omfattar provtagning i besättningar och lymfknuteprov på slakterier samt klinisk övervakning och obduktioner.
Vid misstanke om salmonella i en grisbesättning görs en utredning för att fastställa om smittan finns i besättningen. Orsaken till misstanken kan vara fynd av salmonella i prover som tagits i kontrollprogram, fynd av salmonella vid obduktion av döda djur från en besättning, fynd i foder eller smittspårning från konstaterade fall av salmonella hos människa.
Om smitta konstateras i en besättning får inga djur flyttas från gården innan en sanering har utförts och smittade djur har avlivats eller konstaterats vara smittfria vid upprepade provtagningar. Någon behandling av smittade grisar är inte aktuellt. Vidare görs smittspårning för att om möjligt fastställa smittkälla och eventuell smittspridning ut från besättningen.
För enskilda besättningar handlar förebyggande åtgärder om att undvika kontakt med potentiellt smittade djur, gödsel eller kontaminerat foder samt att upprätthålla goda smittskyddsrutiner inom besättningen. Svenska avelsbesättningar testas fortlöpande för att visa frihet från salmonella. Salmonellafritt foder är en förutsättning för en framgångsrik salmonellakontroll inom grisnäringen.