Betesfeber hos nötkreatur

Fästingburna sjukdomar ses generellt som "emerging diseases" bland annat på grund av att ett varmare klimat ökar olika fästingars utbredningsområde. Idisslare på bete är till exempel utsatta för anaplasmos, orsakad av Anaplasma phagocytophilum, en bakterie som behandlas med tetracyklin, ett bredspektrumantibiotika. Anaplasmos hos nötkreatur kallas även för betesfeber. Anaplasmainfektion kan hämma immunförsvaret hos infekterade djur och leda till sekundärinfektioner med andra mikroorganismer. Högproducerande mjölkkor som drabbas går ner kraftigt i mjölkproduktion och ungdjur kan bli riktigt dåliga med kraftigt nedsatt allmäntillstånd. Kunskap om förekomsten av sjukdom är otillräcklig och behandlingsrekommendationerna för denna sjukdom saknas i Veterinärförbundets riktlinjer för antibiotikaanvändning till nötkreatur och gris. Relativt få prover kommer in till SVA med frågeställningen betesfeber, varav många är negativa (70 % av prover från nötkreatur). Det finns bland nötveterinärer en misstanke om att viss överbehandling sker. Målet med projektet var att få en överblick över förekomsten av betesfeber samt diagnostik i fält och behandling. Vi ville också stimulera till provtagning av misstänkta fall i syfte att förbättra diagnosställande i fält. En enkät skickades ut till cirka 500 veterinärer runt om i Sverige med frågor om förekomst av anaplasmainfektion, hur man diagnosticerar och behandlar samt behandlingsresultat. De uppmanades att skicka in prover för kostnadsfri analys vid misstänkta fall av anaplasmainfektion. Resultaten från enkäten sammanställdes och analyserades statistiskt. Blodprover som inkom med frågeställningen anaplasmos analyserades med PCR.

Totalt svarade 151 (30 %) av veterinärerna på enkäten. Resultaten tyder på att sjukdomen främst finns i landets södra tredjedel och att förekomsten av sjukdomen inte har ändrats markant under den senaste femårsperioden.  Att behandla misstänkta eller konfirmerade fall av betesfeber med både tetracyklin och NSAID är vanligt men variationen mellan veterinärerna var avsevärd. Totalt undersöktes 187 blodprov och en stor andel (59 %) av dessa var negativa för A. phagocytophilum trots kliniska symtom som tydde på betesfeber och alla prover var negativa för A. marginale. Studien fann inga signifikanta samband mellan kliniska symtom och påvisad infektion.  Att diagnosticera anaplasmos orsakad av A. phagocytophilum enbart baserat på kliniska symtom kan därför resultera i onödig användning av antibiotika.