Du använder en gammal version av Internet Explorer eller Edge. För en bättre upplevelse rekommenderar vi att du istället använder den senaste versionen av Chrome, Firefox, Safari eller Edge.
På sva.se använder vi cookies/kakor för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig och för att få statistik över hur våra webbsidor används. Om du inte vill ta emot kakor kan du ställa in din webbläsare att inte acceptera dessa. Läs om kakor på webbplatsen
Under pandemin drabbades flera länder inklusive Nederländerna, Danmark och Sverige av omfattande smittspridning av SARS-CoV-2 bland mink för pälsproduktion. Det framstod tydligt att mink hade en särställning bland djur, såväl när det gäller sannolikhet att infekteras med SARS-CoV-2, som förmåga till uppförökning av viruset. Detta gäller även smittspridning som kan ske inte bara till andra minkar, utan också till människor i minkarnas närhet.
SARS-CoV-2, det virus som orsakar covid-19 hos människa och som sedan 2020 orsakat en omfattande pandemi, har sitt ursprung i djurvärlden, sannolikt hos vissa arter av fladdermus. Även om viruset ursprungligen härstammar från djur så har pandemin drivits av smittspridning mellan människor utan inblandning av djur. Det är dock väl känt att viruset kan överföras från människa till vissa djurslag, och vissa djurslag kan dessutom insjukna i olika grad och även sprida smittan vidare.
SARS-CoV-2 har hittills hittats hos fler än 25 olika djurarter och det är klarlagt att mink som hålls för pälsproduktion har en särställning bland djur, såväl när det gäller sannolikhet att infekteras med SARS-CoV-2, som förmåga till uppförökning av viruset och vidare smittspridning. Detta förklaras dels av minkens, och andra mårddjurs, inneboende egenskaper i förhållande till viruset, dels av de förhållanden under vilka mink för pälsproduktion hålls, i stora grupper på begränsad yta och med stora möjligheter till smittspridning från bur till bur.
Mot denna bakgrund skulle spridning av SARS-CoV-2-infektion hos mink för pälsproduktion kunna utgöra en potentiell risk för folkhälsan. En aktiv övervakning avseende SARS-CoV-2 hos mink bedrevs därför under pandemin och fram till början på 2023. Den obligatoriska övervakningen är nu avslutad och i nuläget är övervakningen enbart klinisk, vilket betyder att djurägare ska rapportera förhöjd sjuklighet eller dödlighet som kan vara orsakat av SARS-CoV-2 så att djuren kan provtas. I Sverige har SARS-CoV-2 inte påvisats i en minkbesättning sedan 2021.
Vanliga frågor och svar
Den obligatoriska övervakningen på mink avslutades under 2023. Nu är övervakningen enbart klinisk vilket betyder att svenska minkproducenter ska rapportera ökad sjuklighet och ökad dödlighet till sin besättningsveterinär eller till myndigheterna så att provtagning kan ske. Om virus påvisas görs en vidare utredning och provtagning i samråd mellan Jordbruksverket, kliniskt ansvarig veterinär och experter på SVA.
Ja, minkar i bland annat Nederländerna, Danmark, USA och Sverige har smittats av SARS-CoV-2, vilket visar att minkar är särskilt mottagliga för viruset. Detta beror på att de har receptorer i luftvägarna där viruset kan ta sig in i kroppen.
Erfarenheter från bland annat Nederländerna och Danmark visar att covid-19 hos personer i minkarnas närhet är den viktigaste och vanligaste källan till smitta hos djuren. Även i Sverige har smitta hos minkar sammanfallit med smitta hos de som arbetar med minkarna. Även närhet till en sedan tidigare smittad farm har konstaterats vara en riskfaktor för introduktion av smitta och det går inte att utesluta att andra smittvägar har funnits, för spridning av virus till eller mellan anläggningar.
När viruset introducerats på en anläggning, i vilka större grupper av minkar hålls, sker en omfattande smittspridning mellan djuren. I vissa fall har man sett en ökad sjuklighet, bland annat luftvägssymtom, och ökad dödlighet, medan man i andra smittade anläggningar inte uppmärksammat någon sjuklighet alls.
När viruset introducerats till en minkbesättning och sprids mellan minkarna kan större mängder virus sprids i den direkta närmiljön. Rapporter från bland annat Nederländerna och Danmark visar att smitta från mink till människor i djurens närhet kan ske i sådan miljö.
Den obligatoriska övervakningen på mink avslutades under 2023. Nu är övervakningen enbart klinisk vilket betyder att svenska minkproducenter sak rapportera ökad sjuklighet och ökad dödlighet till sin besättningsveterinär eller till myndigheterna så att provtagning kan ske. Om virus påvisas görs en vidare utredning och provtagning i samråd mellan Jordbruksverket, kliniskt ansvarig veterinär och experter på SVA.
Med anledning av risken för att introducera SARS-CoV-2 till minkar bör personer med misstänkt eller bekräftad covid-19 undvika kontakt med, eller närhet till, djuren.
Djurägare och djurskötare bör vara särskilt uppmärksamma på onormal sjuklighet eller dödlighet och kontakta veterinär om sådan noteras bland minkarna. Det är även av stor vikt att det finns smittskyddsrutiner som förebygger kontakter mellan besättningar för att förhindra eventuell spridning av virus mellan besättningar. Skyddsutrustning bör används i arbetet med minkarna både för att minska risken för att minkarna smittas, och för att minska risken för att djurskötarna smittas i de fall viruset har introducerats till minkarna.
Till skillnad från i vissa andra länder, bland annat Danmark, togs det i Sverige inte några beslut om att avliva minkar ur smittskyddssyfte i besättningar som smittats med SARS-CoV-2. Däremot fattade Jordbruksverket den 27 januari 2021 ett beslut om förbud mot parning och uppförökning av minkar under 2021 för att förhindra en ny omfattande smittspridning av SARS-CoV-2 bland minkar under året. Baserat på en riskbedömning från SVA och Folkhälsomyndigheten beslöts samtidigt att avelsdjur kunde tillåtas finnas kvar. I en sådan begränsad minkpopulation, med viss grad av skyddande immunitet, bedömdes sannolikheten för omfattande smittspridning, med påverkan på folkhälsan som följd, vara försumbar. Sedan 2022 är avel igen tillåtet och det finns inte längre några restriktioner när det gäller uppförökning av minkar.
I luftprover tagna vid minkfarmer har virus hittats i luften i minkarnas omedelbara närhet, men inte i prover tagna i luften några meter utanför husen där minkarna hålls. Utifrån detta är det SVA:s bedömning att risken för att smitta skulle spridas i luften till allmänheten är försumbar.
Risken för att en förrymd smittad mink skulle smitta en människa bedöms som låg, framför allt i jämförelse med den smitta som redan finns i samhället.
Precis som mellan människor krävs en relativt nära kontakt med en smittad mink för att smitta ska kunna spridas från mink till människa.