Gå direkt till innehåll

Swedres-Svarm

Swedres-Svarm redovisar antibiotikaanvändning och resistensläge inom djur- och humanvården i Sverige. Rapporten ges ut årligen i samarbete med Folkhälsomyndigheten. 

Sammanfattning av Swedres-Svarm 2019

När det gäller antibiotikaresistens hos bakterier från människor och djur har Sverige fortfarande en gynnsam situation vid en internationell jämförelse. En av anledningarna till detta är att vi har effektiva strategier för att främja rationell användning av antibiotika och begränsa spridningen av antibiotikaresistens. Trots vårt jämförelsevis goda läge finns det problem med smittspridning och ökande antibiotikaresistens, vilket motiverar fortsatta ansträngningar inom förebyggande arbete. Ett viktigt exempel är de återkommande utbrotten av vankomycinresistenta enterokocker på sjukhus. Antibiotikaförsäljningen i Sverige har under de senaste årtiondena minskat inom både humanmedicin och veterinärmedicin. Dessutom har användningen av bredspektrumantibiotika minskat till fördel för antibiotika med smalare spektrum. Trots det har flera av de typer av resistens som övervakas ökat genom åren. Vissa undantag till dessa negativa trender finns dock.

 Viktiga fynd 2019

  • Det nationella genomsnittet för antibiotikaförsäljning till människor har fortsatt att minska.
  • Antibiotikaförsäljningen inom tandvården fortsätter att visa en tydligt nedåtgående trend, som ytterligare minskat under 2019.
  • Ökande antal fall av Enterobacteriaceae med ESBLCARBA hos människor. Dessa är extremt resistenta och det finns få behandlingsalternativ vid en eventuell infektion. Tidigt upptäckt och förhindrande av smittspridning inom humansjukvården är därför viktigt.
  • Flera mindre VRE-utbrott på sjukhus. VRE drabbar oftast känsliga patientgrupper där användningen av antibiotika är hög. Under året drabbades 10 patienter av blodförgiftning med VRE, sju av dessa orsakades av utbrottsstammar.
  • Ökande mecillinamresistens hos Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae från urin hos människor. Nivån är fortfarande låg men det är viktigt att följa utvecklingen då pivmecillinam är ett av förstahandsalternativen i behandlingsrekommendationen vid urinvägsinfektion.
  • Försäljningen av antibiotika för användning till djur är stabilt låg och domineras av penicillin med smalt spektrum.
  • MRSA är ovanliga hos både lantbrukets djur och sällskapsdjur.
  • Den minskade förekomsten av ESBL-bildande E. coli i prov från slaktkyckling som setts de senaste åren fortsatte under 2019.
  • Bakterier som bildar ESBLCARBA har inte påvisats hos djur i Sverige.

Försäljning av antibiotika

Antibiotikaförsäljning inom humanmedicin

Den totala mängden antibiotika som såldes i Sverige minskade med 2,3 procent under 2019 och ligger nu på 11,1 DDD/1000 invånare och dag. I detta innefattas all antibiotika som sålts på recept till individer och på rekvisition till olika vårdinrättningar och särskilda boenden. Efter en period av restnoteringar har försäljningen av piperacillin-tazobactam (J01CR05) återigen ökat.

Öppenvård

Även antalet antibiotikarecept som hämtades ut på apotek minskade under 2019. Fördelningen av olika sorters antibiotika visar också på en ökad användning av de preparat som rekommenderas i första hand vid urinvägs- och luftvägsinfektioner. Försäljningen minskade mest bland de yngre åldersgrupperna jämfört med år 2018. Antalet recept per 1000 invånare i Sverige under 2019 var 285 och fortsätter att närma sig det nationella målet på 250 recept per 1000 invånare och år. Av de 21 regionerna låg en region under 250-målet 2019. Den totala försäljningen av antibiotika på recept inom tandvården minskade med 4,4 procent jämfört med 2018, en minskning som pågått i flera år. Sedan år 2007 har den totala tandvårdsförsäljningen minskat med hälften. De digitala vårdgivarna stod för ungefär 3 procent av förskrivningen av antibiotika inom öppenvården under 2019.

Sjukhus och andra vårdformer

Försäljningen av antibiotika på rekvisition till vårdinrättningar sjönk till 1,42 DDD per 1000 invånare och dag under 2019 och minskade därmed med 0,8 procent från 2018. Denna siffra omfattar framför allt försäljning av antibiotika som används till patienter på sjukhus och till en mindre del antibiotika som beställs till läkemedelsförråd på särskilda boenden och liknande inrättningar. Antibiotikaförsäljningen till akutsjukhusen ligger på en jämn nivå, mätt som både DDD per 100 vårddagar och DDD per 100 vårdtillfällen. Försäljningen av de flesta antibiotikaklasser minskade mellan 2018 och 2019. En mindre ökning syns för kombinationer av penicilliner och för trimetoprim med sulfonaminder. Betalaktamasresistenta penicilliner (J01CF) är fortsatt den största antibiotikaklassen. Användningen av bredspektrumpreparat – cefalosporiner (J01DB-DE), karbapenemer (J01DH), fluorokinoloner (J01MA) och piperacillintazobactam (J01CR05) – visar stora regionala variationer. Även andelen smalspektrumpenicilliner mätt i DDD varierar stort mellan regionerna.

Antibiotikaförsäljning inom veterinärmedicin

Den rapporterade försäljningen av antibiotika för djur uppgick 2019 till 9 601 kilogram varav 58 procent var penicillin med smalt spektrum. Motsvarande värden för 2010 var 14 117 kilogram och 53 procent. Den totala försäljningen av antibiotika för djur har minskat med cirka två tredjedelar sedan 1986 då användningen av tillväxtbefrämjande antibiotika upphörde, korrigerat för att antalet av vissa djurarter har förändrats över tid. Under 90-talet minskade användningen av antibiotika som läkemedel till hela djurgrupper, och under det senaste decenniet ses också en minskad användning av antibiotika för behandling av enstaka djur.

Jämförelse av försäljning inom human- och veterinärmedicin

Under 2019 såldes 61,0 ton antibiotika för behandling av människor och 9,5 ton för behandling av djur (inkluderar inte produkter för intramammärt eller intrauterint bruk). Uttryckt i relation till kroppsvikt (milligram aktiv substans per skattad kilogram biomassa) var försäljningen 90,8 milligram per kilogram för människor och 12,0 milligram per kilogram för djur. Försäljning inom humanmedicin dominerade för alla inkluderade antibiotikaklasser utom för aminoglykosider.

Anmälningspliktig resistens

ESBL-producerande Enterobacteriaceae

ESBL-producerande Enterobacteriaceae hos människor har varit anmälningspliktigt sedan 2007. Det är den vanligaste av de anmälningspliktiga resistenstyperna.

Resultat 2019, Enterobacteriaceae med ESBL

  • Antal rapporterade fall: 10 717 (föregående år 10 341), relativ förändring +3,6 procent.
  • Antal fall med blodförgiftning: 835 (föregående år 703), relativ förändring +19 procent.
  • Som tidigare år var Escherichia coli den vanligaste arten, 86 procent, följt av Klebsiella pneumoniae, 10 procent.

Resultat 2019, Enterobacteriaceae med ESBL-CARBA

  • Antal rapporterade fall: 201 (föregående år 144), relativ förändring +40 procent.
  • Antal fall med blodförgiftning: 6 (föregående år 7).
  • Även bland Enterobacteriaceae med ESBLCARBA var E. coli den vanligaste arten, 64 procent, följt av K. pneumoniae, 28 procent.

Bakterier som bildar ESBL är inte anmälningspliktigt vid fynd hos djur. Sådana bakterier är ovanliga hos djur i Sverige. Tidigare var förekomsten hos slaktkyckling hög men den har minskat under senare år. Under 2019 undersöktes förekomsten av ESBL-bildande E. coli i tarm- och köttprov från gris, i tarmprov från slaktkyckling samt i köttprov från nöt med selektiva metoder. Sådana bakterier hittades i 3 procent av tarmproven från såväl gris som slaktkyckling och i <1 respektive 0 procent av gris- och nötköttsproven med svenskt ursprung. Bakterier som bildar ESBLCARBA har inte på visats hos djur i Sverige.

Staphylococcus aureus resistenta mot methicillin (MRSA)

Samhällsförvärvad smitta är sedan länge den vanligaste typen hos människor smittade med MRSA i Sverige, med två tredjedelar av fallen. Från 2015 rapporteras familje-/hushållssmitta och samhällsförvärvad smitta separat. Familje-/hushållssmitta utgjorde 33 procent av fallen.

Resultat 2019

  • Antal rapporterade fall: 3 858 (föregående år 3 864), relativ förändring -0,2 procent.
  • Antal fall med blodförgiftning: 72 (föregående år 64), relativ förändring +13 procent.

Förekomsten av MRSA hos djur i Sverige är fortfarande låg, vilket begränsar risken för spridning till människor. Under året isolerades MRSA sporadiskt från djurslagen hund, häst, katt, kanin och get. MRSA med mecC påvisades, inom ramen för ett forskningsprojekt, hos igelkott. Hos hundar och katter dominerar samma typer av MRSA som hos människor, vilket tyder på att människor är smittkällan. Hos hästar är lantbruksdjurstypen MRSA CC398 vanligast.

MRSP

Under 2019 var antalet anmälda fall av meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP) hos djur på samma nivå som de senaste åren. Totalt anmäldes 48 fall av MRSP till Jordbruksverket, varav isolat från 42 (38 från hund, 3 från katt och 1 från häst) fanns tillgängliga för vidare undersökning. De första åren efter att MRSP hade hittats hos djur i Sverige var i princip alla fall av en viss sekvenstyp (ST71). Numera förekommer dock ett flertal olika sekvenstyper och ST71 har blivit mer ovanligt. MRSP är inte anmälningspliktig vid förekomst hos människa.

Streptococcus pneumoniae med nedsatt känslighet för penicillin (PNSP)

Resultat 2019

  • Antal rapporterade fall: 118 (föregående år 91), relativ förändring +30 procent.
  • Antal fall med blodförgiftning: 9 (föregående år 3).
  • Förändringar i metodologin för detektion av PNSP gör att fler fall rapporterats.
  • En mindre smittspridning kopplat till en förskola rapporterades.

Enterococcus faecium och faecalis resistenta mot vankomycin (VRE)

Resultat 2019

  • Totalt antal rapporterade fall: 232 (föregående år 444), relativ förändring -48 procent.
  • Antal rapporterade fall av E. faecium med vankomycinresistens: 221 (föregående år 438), relativ förändring -50 procent.
  • Antal rapporterade fall av E. faecalis med vankomycinresistens: 11 (föregående år 6).
  • Antal fall med blodförgiftning: 10 (föregående år 9).
  • Tjugotvå sjukhusrelaterade utbrott rapporterades under året. Fem utbrott med 5–15 fall vardera och de övriga var små smittspridningar med 2-4 fall vardera.

Resistens hos zoonotiska smittämnen

Salmonella är ovanligt hos djur i Sverige och isolerade stammar är oftast känsliga för antibiotika. Resistens mot antibiotikagruppen fluorokinoloner är mycket ovanlig och under 2019 påvisades för första gången överförbar resistens mot tredje generationens cefalosporiner, då i ett miljöprov från en gård. För Salmonella-arter var resistensen bland faecesisolat från människor högst mot kinoloner, 20 procent. Ingen resistens mot meropenem rapporterades. Salmonella från svenska djur är en osannolik källa till invasiva infektioner hos människor, bland annat på grund av skillnader i resistens där exempelvis kinolonresistens är vanlig hos isolat från människor till skillnad från isolat från djur. Campylobacter-stammar från djur i Sverige är oftast känsliga för relevanta antibiotika och exempelvis är resistens mot erytromycin mycket ovanligt. Hos Campylobacter jejuni från människor var resistensen mot ciprofloxacin 61 procent och mot tetracyklin 33 procent 2019. En procent var resistenta mot erytromycin.

Vanligtvis behandlas inte infektioner som orsakas av Salmonella eller Campylobacter med antibiotika, varken hos människor eller hos djur. Hos människa resistensbestäms därför endast en liten andel av isolaten, varav de flesta gäller allvarliga infektioner. Se vidare avsnittet ”Comparative analysis” för respektive bakterie.

Resistens hos kliniska isolat från människor

All data för dessa sammanställningar samlas in automatiserat via Svebar, ett samarbete mellan de kliniska mikrobiologiska laboratorierna och Folkhälsomyndigheten.

  • Escherichia coli: Resistens hos blodisolat mot cefotaxim och ceftazidim var 7–8 procent, att jämföra med antalet anmälningar av E. coli ESBL från blod 2019: 700. Resistens mot ciprofloxacin är nu 14 respektive 11 procent hos isolat från blod respektive urin, ett observandum vid val av empirisk behandling av febril urinvägsinfektion.
  • När E. coli från urin ålders- och könsfördelas ses vissa skillnader i resistens. Speciellt tydligt är den höga ciprofloxacinresistensen hos män, 20 år och äldre.
  • Klebsiella pneumoniae: Resistens hos blodisolat mot cefotaxim och ceftazidim var 7 procent, att jämföra med antalet anmälningar av K. pneumoniae ESBL från blod 2019: 125. Liksom för E. coli är resistens mot ciprofloxacin nu relativt hög, 11 respektive 8 procent hos isolat från blod och urin, ett observandum vid val av empirisk behandling av febril urinvägsinfektion.
  • En ökande mecillinamresistens ses hos både E. coli och K. pneumoniae från urin och är nu 5 respektive 10 procent.
  • Staphylococcus aureus: Resistens mot cefoxitin (som indikerar MRSA) hos isolat från blod och prover från hud- och mjukdelar var under 2 procent, att jämföra med antalet anmälningar av MRSA från blod 2019: 72.
  • Enterococcus faecalis och Enterococcus faecium: Vankomycinresistensen hos isolat från blod är fortsatt låg (0,1 respektive 1 procent) och den höggradiga aminoglykosidresistensen minskar.
  • Clostridioides difficile: Incidensen har minskat med 25 procent från 2009 till 2016 och därefter varit oförändrad. I likhet med tidigare år var alla undersökta isolat känsliga för metronidazol och vankomycin.

Resistens hos kliniska isolat från djur

Bakterier som orsakar sjukdom hos djur är fortfarande oftast känsliga för de antibiotika som vanligen används. Till exempel är bakterier som orsakar luftvägsinfektioner hos lantbrukets djur och hästar generellt känsliga för bensylpenicillin. Penicillinresistens är däremot vanligt hos Staphylococcus pseudintermedius från hundar och förekommer hos S. aureus från hästar och S. felis från katter. Resistens hos E. coli från olika djurslag förekommer också och är vanligast hos isolat från träckprover från unga kalvar och grisar. Resistensundersökning är motiverat för val av lämpligt antibiotikum vid behandling, särskilt för stafylokocker, E. coli och Brachyspira spp.

Indikatorbakterier från friska djur

Resistens hos E. coli i tarmfloran hos friska djur kan användas som indikator för utbredningen av antibiotikaresistens hos bakteriefloran i en djurpopulation och indirekt som indikator på omfattningen av antibiotikaanvändning till djuren. I Sverige är förekomsten av resistens hos dessa indikatorbakterier låg hos de flesta undersökta djurslag och situationen är gynnsam ur ett internationellt perspektiv.