Mjältbrand, antrax

Förekomst

Sjukdomen förekommer över hela världen, men antalet utbrott varierar med smittryck, klimat och årstid. Eftersom smittämnet kan överleva extremt länge i miljön kan inget land sägas vara fritt, även om lång tid förflutit sedan det senaste fallet. I Sverige var sjukdomsfall hos idisslare vanligt fram till 1940-talet. De senaste fallen inträffade 1981, 2008, 2011, 2013 samt 2016.

Symtom

Symtombilden varierar med djurslag. Inkubationstiden är 1-14 dagar. Hos de känsligaste djurarterna, nötkreatur och små idisslare, ses oftast plötsliga dödsfall utan att symtom hunnit observeras. Det förekommer att kadavret har ofullständig likstelhet och mörkt, okoagulerat blod rinner ur kroppsöppningarna samt att förruttnelsen går ovanligt snabbt. I de fall där symtom observeras inträder förhöjd kroppstemperatur, slöhet, ansträngd andning, svullna slemhinnor, blödningar i slemhinnorna och i en del fall blodiga flytningar från kroppsöppningar samt blod i mjölken. Djuren dör vanligen inom 48 timmar.

Hästar som insjuknar i mjältbrand får hög feber, nedsatt allmäntillstånd, diarré och kolik. Ödem kan ses i halsregionen, på buken och benen. Drabbade djur avlider ofta efter 1-3 dagar. Dödsfall utan föregående symtom kan förekomma.

Grisar får vanligen en lokal infektion i svalget som ger svullnad, ibland med påföljande andningssvårigheter.

Hundar och katter är relativt resistenta mot infektionen. Vid infektion ses feber, nedsatt aptit, eventuellt kräkningar och diarré och ansvällning i huvud- och halsregion. Dödsfall kan förekomma, men är ovanligt.

Fåglar anses generellt motståndskraftiga mot sjukdomen, men det finns enstaka fall på vissa fågelarter beskrivna från länder där sjukdomen förekommer mer frekvent.

Människa kan smittas av mjältbrand men det är ovanligt.

Smittämne

Mjältbrand orsakas av den sporbildande bakterien bacillus anthracis. I miljöer utanför djurkroppen skyddar sig bakterien genom att ombildas till spor, ett slags vilostadium. Många miljöfaktorer påverkar bakteriernas benägenhet och förmåga till sporulering. Sporerna har mycket god överlevnadsförmåga och kan överleva i över 50 år i jorden. På marken förlorar sporerna sin livskraft efter 3-5 år. Bakterien är i regel känslig för antibiotika

Smittvägar

Förorenad jord och direktkontakt med kroppsvätskor och vävnader från djurkadaver är de vanligaste smittkällorna för mjältbrand. Smittämnet anses inte spridas vid direktkontakt mellan djur men kan bland annat spridas med vatten och med flugor och andra insekter. Bakterien kan inte penetrera intakt hud. Gräsätande djur smittas antagligen vanligtvis under betesgång genom intag av sporer vid bete. Grisar och köttätande djur kan smittas om de utfodras med kött från, eller tillåts äta av, kadaver från djur som dött i mjältbrand. Det finns fortfarande faktorer som är okända vad gäller smittspridningen.

Diagnos

Diagnos ställs vanligen genom undersökning efter bakterier i blodet från djuret. Djur med misstänkt mjältbrand ska inte förflyttas eller öppnas.

Förebyggande åtgärder

Genom att snabbt täcka över kadaver av misstänkta fall samt genom att hantera dem med försiktighet och destruera dem genom bränning kan kontaminering av markområden förhindras. Idisslare och andra känsliga djur ska förhindras att komma i kontakt med kontaminerade markområden. Det är tillåtet att vaccinera mot mjältbrand. Vaccin finns mot sjukdomen, men i Sverige finns inget allmänt godkänt vaccin, utan licens krävs. Människa kan skyddas genom förbyggande åtgärder riktade mot djur samt genom att bära skyddskläder vid kontakt med infekterade eller misstänkt infekterade djur.

Om man misstänker sjukdomen

Mjältbrand lyder under epizootilagen och är anmälningsskyldig, även enligt EU:s regelverk om djurhälsa. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man utan onödigt dröjsmål tillkalla distriktsveterinär. Tills dess att veterinären tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att hålla det misstänkta djuret isolerat från andra djur. Om djuret är dött skall man täcka över kadavret, till exempel med en presenning, och se till att inga andra djur eller flygande insekter kommer åt det. Även annat material som kan innehålla smittämne skall hanteras så att varken djur eller människor kommer i direkt kontakt med det. Man får absolut inte förflytta djur som kan ha smittats till något annat djurstall. Misstänkta mjältbrandskadaver ska inte obduceras eller öppnas! Vid öppning kan mjältbrandsbakterierna sporulera och omgivningen kontamineras. Människor som misstänks ha smittats av mjältbrand bör kontakta läkare. På Jordbruksverkets webbplats kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.