Ringorm hos häst
Andra sjukdomsnamn: Dermatofytos
Ringorm är en hudsjukdom hos hästar som ger håravfall och hudförändringar. Sjukdomen orsakas av dermatofyter, en sorts mögelsvampar. Svampen sprids direkt mellan hästar och indirekt via utrustning och miljö. Svampsporer överlever länge i miljön, vilket försvårar sanering. Dermatofyter kan även infektera andra djurslag och människa.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Förekomst
Ringorm förekommer över hela världen och under hela året, men höst och vinter är den period då flest hästfall diagnostiseras på SVA.
Symtom
Symtomen varierar lite beroende på vilken art som infekterat hästen, och även mellan individer. Hos häst är den vanligast förekommande dermatofyten Trichophyton equinum. Den ger i allmänhet en fuktigare infektion jämfört med Microsporum, som ger en torrare variant och något större hårlösa partier.
- Vanligtvis börjar det med att huden svullnar, håren reser sig och krustor bildas.
- När krustorna senare ramlar av bildas ovala eller runda hårlösa partier av varierande storlek (ett par centimeter i diameter) med torra hudflagor eller fuktande yta.
- Förtjockad hud förekommer också.
- Ibland ser det mindre typiskt ut, utan håravfall.
- Vanligen är huvud, hals och bål angripna. Det kan bero på att dessa kroppsdelar kommit i direktkontakt med andra smittade hästar eller med smitta från lånad utrustning som till exempel grimma eller sadelgjord.
Utslagen kan infekteras av bakterier sekundärt. Då kan en djupare inflammationsreaktion ses. Även ömhet och klåda kan då förekomma. Klåda förekommer annars sällan vid ringorm.
En inkubationstid på 14 dagar anges i litteraturen. Om inkubationstiden inte stämmer med det tillfälle man tror att hästen fått smittan kan det bero på att hästen infekterats av sporer som funnits kvar i miljön sedan tidigare. Om en ny häst får ringorm cirka 2 veckor efter ankomst till stallet kan det därför lika väl vara att den smittats från miljön när den anländer till stallet, som att den hade med sig smittan. Det går inte alltid att ställa ringormsdiagnos enbart på symtom. Provtagning behövs då för att säkerställa diagnosen.
Smittämne
Dermatofyter är en grupp mikroskopiska mögelsvampar som delas in i tre grupper, så kallade genus (släkten). Trichophyton och Microsporum orsakar ringorm hos djur och människa, medan Epidermophyton är kopplad till människa (till exempel fotsvamp), och drabbar sällan eller aldrig djur. Inom varje genus finns olika arter, och de har i allmänhet olika djurslag som huvudvärd. Deras förmåga att ge symtom varierar mellan djurslagen.
Trichophyton (T.) equinum är den vanligast förekommande ringormsarten i hästprover som skickas till SVA.
Microsporum (M.) canis är den andra arten som infekterar hästar. Tidigare gick den under namnet M. equinum, men genetiska studier av artens DNA har visat att den är så lik M. canis (kattens dermatofyt) att de två måste betraktas som samma art. Det verkar dock vara två varianter av arten, då katter sällan smittar hästar och tvärtom.
Trichophyton (T.) mentagrophytes är en tredje art som kan infektera hästar. T. mentagrophytes har tidigare setts som ett komplex med underarter som infekterar olika djurslag och/eller människa. Men även här har genetiska studier visat att dessa underarter hör ihop på ett annat sätt. Förslag på ny indelning har lagts fram, men den är komplicerad och redogörs inte för här. Den art inom T. mentagrophytes-komplexet som har marsvin och andra gnagare som huvudvärd är troligen den som också ibland infekterar häst.
T. verrucosum är en art som undantagsvis kan infektera häst, men nötkreatur är huvudvärd.
Smittvägar
T. equinum har häst som huvudvärd och smittar vid direktkontakt mellan hästar, samt genom indirekt kontakt, framför allt med lånad utrustning, men även via inredning och ryttares händer, kläder med mera. M. canis smittar på samma sätt, direkt och indirekt Vanliga ställen är sadelgjordsstaden eller på huvudet när man lånat smittad sadel, sadelgjord, grimma eller träns. Svampen gynnas när huden blir fuktig och varm och utrustningen skaver mot huden.
Svampen bildar sporer vid infektion. Sporerna kan överleva på utrustning eller i miljön månader till år och infektera mottagliga individer långt senare.
Patogenes
Dermatofyter är så kallade keratinofila svampar, vilket innebär att de utnyttjar hornämne (keratin) i hud, hår och klor, som näring och de angriper därför den förhornade delen av överhuden.
Svampen producerar ämnen (keratinaser och proteolytiska enzym) som bryter ner delar av överhud och hår. Svampen kan också spridas ner i hårsäckarna. Översta hudlagret luckras upp och hårstrån bryts av eller lossnar ur hårsäcken som ett resultat av detta. Svampen och dess nedbrytningsprodukter orsakar ofta en inflammationsreaktion. Detta ses som en rodnad och ibland även svullnad och krustbildning i huden. Ett mer eller mindre ringformat hårlöst område bildas och utvidgas när svampen letar sig utåt i jakt på nytt hornämne för sin överlevnad. Det händer även att en lokal allergisk reaktion uppstår i huden. Dermatofyter hämmas av vissa proteiner som finns i serum, därför orsakar svampen inte skador i de djupare hudlagren där blodkärl finns. Sekundära bakteriella infektioner förekommer dock och då kan hudskadorna bli djupare.
Sjukdomen spontanläker oftast inom åtta till tolv veckor och genomgången infektion ger oftast relativt lång immunitet.
Diagnos
Man kan misstänka diagnosen ringorm genom sjukdomshistoria och symtom. För att konfirmera diagnosen görs mykologisk undersökning av hår, hud och krustor.
- Anamnes: Oftast har flera hästar i stallet symtom. Det finns kanske nyanlända hästar, eller så kan det vara ett stall där hästar ofta kommer och går, som tävlingsstall, ridskolor eller liknande.
- Symtom: Var på kroppen hudförändringarna finns och hur det ser ut kan ge en fingervisning om ringorm, men man kan inte helt säkert skilja ringorm från andra sjukdomar bara genom utseendet på utslagen.
- Analyser: Direktmikroskopi, odling och/eller PCR. Vid SVA utförs enbart odling.
Vid direktmikroskopi av hår och/eller hud kan artrokonidier (sporer) ses om dermatofyter finns i provet. Positiv mikroskopi tillsammans med symtom är i princip tillräckligt för diagnosen ringorm. Negativ mikroskopi är däremot inte tillräckligt för att avfärda ringorm. Mikroskopi avslöjar emellertid inte vilken art det rör sig om.
Odling tar relativt lång tid eftersom dermatofyter inte växer särskilt fort. Mellan tre och sju dagar får man vanligen räkna med innan svampen börjat växa ut. Är djuret behandlat med medel mot svamp innan provtagning kan det hämma så att svampen inte växer ut eller, i bästa fall, tar det längre tid. Odling kan ge svar på vilken art det rör sig om och därmed om det är dermatofyter som kan kopplas till hästar eller om smittan kan misstänkas komma från andra djur. Vetskapen om art gör att man får en uppfattning om riskerna för fortsatt smittspridning.
PCR är i allmänhet snabbare än odling. En nackdel är att vissa dermatofytarter är så genetiskt lika att de inte kan skiljas åt med PCR. Om man då, vid positiv PCR, vill veta vilken art det rör sig om kan det innebära en kompletterande odling .
Svar på insatt behandling mot ringorm kan också användas som hjälp för diagnos.
Differentialdiagnoser, som kan likna ringorm:
- Streptotrikos (eller regnskållor) som orsakas av bakterien Dermatophilus congolensis
- Bakteriell follikulit, exempelvis orsakat av Staphylococcus aureus eller beta-hemolyserande streptokocker
- Insektsbett och överkänslighet mot dessa
- Lusangrepp
- Håravfall av andra orsaker, till exempel alopecia areata, plattink (ockult sarkoid) eller pemphigus foliaceus. Dessa diagnoser är svåra att ställa utan hudbiopsi och en dermatolog kan behöva konsulteras.
Provtagning
Provtagning för ringorm ska göras med omsorg. Ett slarvigt taget prov kan ge ett felaktigt negativt svar.
Prov för odling och mikroskopi: Efter försiktigt ”duttande” med sprit, som ges tid att avdunsta så det blir helt torrt, tas prov i de yttre delarna av förändringarna, eftersom det är där svampen finns.
Ta ett hundratal hårstrån och en matsked krustor alternativt hudflagor från ytterkanten av förändringen. Det är viktigt att laboratoriet får tillräckligt mycket provmaterial att arbeta med.
Materialet läggs torrt i till exempel ett kuvert för att undvika överväxt av miljömögel. Undvik att lägga prov i plaströr då det lätt blir fuktigt under transport. Dessutom blir hårstrån elektriskt laddade av plasten och svårhanterliga vid undersökning. Skicka till laboratorium som analyserar för svamp, med begäran om undersökning för mykologisk odling (dermatofyter). För ett negativt provsvar måste odlingen pågå i 15 dagar. I de fall ringorm påvisas kan analysen gå fortare och svar skickas då ut så snart misstänkt växt av ringorm påvisats.
PCR: Hör med undersökande laboratorium vad som krävs. PCR-diagnostik utförs inte på SVA.
Behandling
Ringorm hos hästar läker i allmänhet ut på åtta till tolv veckor, även utan behandling. Hästar behandlas vanligen ändå eftersom infektionen kan vara mycket smittsam mellan hästar och även smittar människa och undantagsvis andra djur. Vidare finns restriktioner för tävlande.
Ringorm hos häst behandlas företrädesvis med enilconazol. Det finns som licenspreparat i tvättlösning för utvärtes bruk, och skrivs ut på recept av veterinär. Enligt tillverkaren behandlas fyra gånger med tre till fyra dagars intervall. En till två gånger badas hela hästen och därefter appliceras lösningen i en vid cirkel runt förändrade partier.
Det förekommer att kontaktdjur utan symtom behandlas 1-2 gånger som en del i saneringen av miljön. Det förekommer också att symtomfria hästar behandlas för att kunna lämna en anläggning där smitta finns. Vid sådana tillfällen ska alltid risken med återsmitta från miljön beaktas. Ridsporten och travsporten (pdf) har särskilda regler kring tävling med hästar som kommer från stall med ringorm. Iakttag alltid eventuella karenstider för behandling.
I en del andra länder används även andra antimykotiska mediciner, både för lokal- och allmänbehandling. Utbudet är dock begränsat, bland annat på grund av läkemedelsrestriktioner till livsmedelsproducerande djur (där häst ingår). Att behandla en häst med sådana antimykotika blir också dyrt. Biverkningsrisken vid användning av invärtes antimykotiska läkemedel är dessutom större jämfört med utvärtes lösning.
Om hästen drabbats av en bakteriell hudinfektion till följd av ringorm så läker den ofta ut samtidigt med ringormen.
Isolering
Hästar med misstänkt eller konstaterad ringorm bör isoleras från övriga hästar för att förhindra smittspridning. Sjukdomsperioden och därmed isoleringstiden kan i allmänhet förkortas om de sjuka hästarna behandlas. Isoleringen kan då hävas 20 dagar efter första behandlingsdag, under förutsättning att behandlingen har varit verksam och inga nya fall uppträder. Obehandlade hästar med ringorm bör isoleras i tre veckor efter att utbredningen av utslagen avstannat på de drabbade hästarna och inga nya fall har tillkommit.
En symtomfri häst som behöver lämna stallet där ringormssmitta finns kan behandlas med antimykotiskt medel innan den åker för att minska risken att den för med sig smitta. Observera att även hästens och ryttarens utrustning samt transporter kan bära på smittsamma svampsporer och bör därför rengöras. Symtomfria hästar från stall där ringorm förekommer tillåts tävla under vissa förutsättningar i en del tävlingsreglementen (läs mer om ringorm på Svenska ridsportsförbundets webbplats och smittskyddsregler på Svensk travsports webbplats).
Håll god hygien och tvätta händer med tvål och vatten efter hantering av infekterade hästar.
Stallrengöring och desinfektion
Eftersom svampsporer överlever länge i miljön behöver stall och utrustning saneras i samband med behandling av hästarna. Det gäller stallinredning, duschspiltor, transporter, sadelkammare och utrustning som borstar och schabrak, med mera. Det kan också finnas andra utsatta platser som behöver rengöras, till exempel hag- och paddockstaket som hästarna kliar sig mot.
En ordentlig mekanisk rengöring är viktig för att få bort all synlig smuts och därmed även huvuddelen av sporerna.
När det torkat efter den mekaniska rengöringen kan ett desinfektionsmedel för stallar användas. Kontrollera att det har effekt även mot svampsporer. Följ anvisningen på förpackningen. Desinfektionsmedel har sämre effekt när smuts skyddar mikroorganismerna.
Övrig utrustning bör också rengöras mekaniskt och tillåtas torka innan ett desinfektionsmedel används. Är utrustningen svår att rengöra och desinfektera, kan man behöva kassera den helt. För textilier är tvätt i 60 ° C ett bra sätt att bli av med svampen. Att frysa utrustning avdödar inte dermatofyter.
Hår och tagel från borstar, strömaterial från stallgången med mera, kan förstöras genom exempelvis kompostering inne i en gödselstack eller bränning.
Räcker det då att sanera en gång, eller ska det upprepas? Är det möjligt att isolera den drabbade hästen är det bra att direkt efter att den flyttats sanera i stallet där övriga, ej drabbade hästar vistas så att de inte smittas från miljön. Om isolering inte låter sig göras, kan första sanering ske när hästen behandlats en gång för att minska risken för återsmitta till och från miljön och sen när den behandlats klart och börjat läka av. Med avläkning avses att inga nya utslag ses, inflammationsreaktionen i hudförändringarna har lagt sig och ny päls har börjat växa in.
Profylax
Det finns inget vaccin mot ringorm för häst i Sverige.
Har ett stall drabbats av ringorm bör besökande ryttare och hästägare informeras om detta så att de kan undvika smittan. En god regel är att alltid vara försiktig med lån av schabrak, borstar och annan utrustning.
En annan regel för att förhindra smittspridning till ett stall kan vara att nya hästar hålls i karantän i tre veckor. De flesta infektionssjukdomar hinner bryta ut inom denna tid och smittspridning kan undvikas.
Prognos
Mycket god för enskilda djur.
Större stallar med stor omsättning av hästar, som försäljnings- och tävlingsstall, eller ridskolor kan få återkommande problem. Det kan bero på att smitta ligger kvar i miljön, eller att smittförande individer kommer in.
Zoonosaspekt
Dermatofyter från djur kan smitta till människa och orsaka ringorm. Framför allt drabbas barn, äldre och individer med nedsatt immunförsvar. Symtom hos människa är oftast lindriga med små ringformade och fjällande hudlesioner. Mer ovanligt är vätskande sår eller krustabildningar och förtjockad hud som kan breda ut sig. Läkare bör kontaktas för att rätt diagnos och behandling ska kunna sättas in. Behandlingen är i allmänhet enkel och effektiv med salva eller kräm som stryks på lokalt.
En odling med arttypning kan ge information om smittan ska misstänkas komma från andra människor eller något djur. Människans specifika ringormssvampar brukar inte smitta till häst, medan djurens ringormssvampar kan smitta åt båda hållen. Om du eller hästen drabbats av ringorm bör du tvätta händerna och använda handdesinfektionsmedel efter att du skött om dina egna eller hästens utslag. Täck utslagen innan hästar eller andra djur hanteras.
Vad säger lagstiftningen?
Sjukdomen är inte anmälningspliktig i Sverige.