Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Epizootisk lymfangit (histoplasmos) hos häst

    Häst

    Epizootisk lymfangit är en allvarlig svampinfektion hos hästdjur. Knölar i huden längs lymfkärlen spricker upp till variga sår. Sjukdomen förekommer inte i Sverige.

    Anmälningspliktig :

    Ja

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Nej

    Förekomst

    Epizootisk lymfangit förekommer främst i tropiska och subtropiska områden, ofta i flodområden, men har på senare år inte rapporterats i någon större omfattning enligt OIE-WAHIS. År 2005 rapporterades endemisk förekomst i Senegal och Sydafrika. Sjukdomen drabbar oftast hästar, åsnor och mulor, men även kameler och nötkreatur kan insjukna. Där hästdjur hålls i stora grupper i varma, fuktiga miljöer är risken störst.

    Epizootisk lymfangit kallas i litteraturen även ”African farcy” eller histoplasmos, men histoplasmos är egentligen ett vidare begrepp, då det finns tre underarter av histoplasma. Ibland används även benämningen ”pseudoglanders” för epizootisk lymfangit. Även sjukdomen melioidos (orsakat av bakterien Burkholderia pseudomallei kallas ibland ”pseudoglanders”, vilket kan leda till förväxling.

    Symtom

    Infektionen sprids längs med lymfkärlen. Varfyllda, rörliga knölar bildas i huden på framför allt ben, nacke och bröstkorg. Svullnaderna spricker till variga sår, som kan läka helt eller delvis i ett cykliskt förlopp, men ofta breder såren ut sig alltmer. Huden omkring blir vätskefylld (ödematös), förtjockad och ibland öm. Hästen kan få förstorade lymfknutor och förtjockade lymfkärl, men oftast ses ingen feber.

    Andra, mer ovanliga former är infektion i ögonslemhinnan (ulcerativ konjunktivit), lunginflammation eller ledinflammation.

    Vilken form som utvecklas beror förmodligen på svampens smittväg in i kroppen.

    Inkubationstiden är några veckor till två månader.

    Differentialdiagnoser

    Eftersom sjukdomen inte finns i Sverige är det kanske inte den första sjukdom som misstänks vid symtom som liknar de ovan angiva. Anamnesen är viktig i sammanhanget, kommer djuret från ett land där det rapporteras om fall, eller inte. Av de möjliga differentialdiagnoser som listas nedan är kvarka och inkar endemiskt förekommande i Sverige, medan kutant lymfosarkom är ovanligt. De övriga sjukdomarna är väldig sporadiskt eller inte alls förekommande.

    • Kvarka ger bölder, framför allt i huvudregionen

    • Ulcerativ lymfangit orsakas av bakterien Corynebacterium pseudotuberculosis och är en allvarlig form av lymfangit där huden spricker och mörkt, blodblandat var utsöndras. Bakterien orsakar så kallad böldsjuka/pseudotuberkulos hos bland annat små idisslare, get och får, och alpacka.

    • Rots eller glanders, som orsakas av bakterien Burkholderia mallei.

    • Melioidos, eller pseudoglanders, som orsakas av bakterien Burkholderia pseudomallei.

    • Sarkoider eller inkar, orsakas av papillomvirus.

    • Kutant lymfosarkom, läs mer Alicia Holméns examensarbete ”Översikt av lymfom och dess orsaker hos häst” (pdf)

    • Sporotrikos, orsakas av svampen Sporothrix schenkii, drabbar flera djurslag och människa (”rose gardener´s disease”). Hud-, lung- och spridd form.

    • Kryptokockos, orsakas av svampen Cryptococcus neoformans eller C. gattii. Framför allt lungform och meningit ses, men hudform förekommer, vilket ger vätskefyllda svullnader med död vävnad.

    Smittämne

    Histoplasma capsulatum är en så kallad dimorf svamp. Dimorfa svampar kännetecknas av att de kan anta både mögel- och jästform. Svampen har mögelform i jord eller vid odling under 30° C. I kroppsvävnad eller odling vid 35–37° C övergår den i jästform. Svampen återfinns i jord som förorenats av spillning från till exempel fåglar och fladdermöss.

    Tre underarter av H. capsulatum finns:

    • H. capsulatum var. farciminosum är den som ger epizootisk lymfangit hos häst.
    • H. capsulatum var. capsulatum kan orsaka histoplasmos hos människa och hund.
    • H. capsulatum var. duboisii kan orsaka sjukdom hos människa.

    Smittvägar

    Smitta sker framför allt från miljön. Smittämnet kan komma in i kroppen via skadad hud när damm från jord, förorenad med spillning innehållande svampsporer, virvlar omkring. Sporerna kan även andas in och då orsaka en lungform. Bitande flugor och fästingar kan troligen också sprida smitta rent mekaniskt till ögonslemhinna och hud.

    Diagnos

    Misstanke om sjukdomen baseras på kliniska symtom parat med anamnes som visar att hästen eller åsnan vistats i områden där sjukdomen förekommer.

    Hästar med misstanke om epizootisk lymfangit isoleras. Veterinär ska direkt kontakta smittskyddsmyndigheterna (länsveterinär eller tjänsteman i beredskap på Jordbruksverket eller SVA) innan några ytterligare åtgärder vidtas.

    För slutlig diagnos bör svampen påvisas. Detta görs genom odling och eventuellt direktmikroskopi av exsudat från lesioner eller vävnadsmaterial. PCR-diagnostik finns beskriven, vilket är en snabbare metod jämfört med odling (Scantlebury och medförfattare). Serologiska tester finns också, exempelvis fluorescerande antikroppstest eller ELISA. PCR- och serologiska tester för epizootisk lymfangit utförs inte på SVA då sjukdomen inte finns i landet.

    Provtagning

    Provtagning görs i samråd med myndigheter och laboratorium vid uppkommen misstanke.

    Behandling

    Epizootisk lymfangit kan kontrolleras eller utrotas genom isolering och avlivning av infekterade djur. Sjukdomen kan botas i tidigt skede, men det är troligen inte aktuellt under svenska förhållanden.

    Isolering

    Vid misstanke isoleras hästen direkt, sedan följs myndigheternas riktlinjer.

    Stallrengöring och desinfektion

    Om sjukdomen skulle diagnosticeras i Sverige ska myndigheternas riktlinjer avseende sanering följas.

    Profylax

    I direktiv 90/426/EEG, ”om djurhälsovillkor för import till EU av levande hästdjur från tredje land” finns regelverk som ska följas.

    Prognos

    I tidigt skede är prognosen relativt god. Vid fullt utvecklade symtom eller hos djur i dålig kondition är prognosen dålig.

    Zoonosaspekt

    Sjukdom hos människa kopplas framför allt till de två varianterna H. capsulatum var. capsulatum och var. duboisii (se Smittämne) som inte orsakar epizootisk lymfangit hos häst. En viss försiktighet bör ändå iakttas vid misstanke om epizootisk lymfangit hos hästdjur då det inte anses helt utrett om även andra djurslag än de som vanligen infekteras kan drabbas. För både djur och människo-varianter är det övervägande smitta från miljön, inte mellan individer.

    Vad säger lagstiftningen?

    Sjukdomen är anmälningspliktig i Sverige.

    Referenser

    Scantlebury C. E. et al (2016) Development and Evaluation of a Molecular Diagnostic Method for Rapid Detection of Histoplasma capsulatum var. farciminosum, the Causative Agent of Epizootic Lymphangitis, in Equine Clinical Samples. J Clin Microbiol. 2016 Dec; 54(12): 2990–2999.

    Yoshiteru Murata et al (2007) Molecular epidemiology of canine histoplasmosis in Japan. Med Mycology 45, 233–247.

     

    Sidan granskades senast : 2023-04-28