Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Listerios hos häst

    Häst

    Listerios, som orsakas av bakterien Listeria monocytogenes, är en sällsynt sjukdom hos hästar i Sverige. Vid infektion kan bakterien bland annat orsaka blodförgiftning (sepsis), centralnervösa symtom, ögonsjukdom och kastning.

    Anmälningspliktig :

    Ja

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Ja

    Förekomst

    Listerios hos häst rapporteras mycket sällan. En svensk fallrapport om ett föl publicerades 1992.

    Mellan 1-4 fall av Listeria monocytogenes hos häst har rapporterats till Jordbruksverket från år 2018–2022 . Samtliga fall på häst vid SVA mellan 2018 och 2022 var Listeria monocytogenes från prover tagna från hornhinnan i ögonen.

    På Island har listerios förekommit hos utegående hästar som utfodrats med hösilage om vintern. Föl och unghästar uppges vara mest drabbade. Sedan bättre foderhantering har införts tycks förekomsten ha minskat.

    Fall av listerios förekommer årligen bland får, getter och nötkreatur i Sverige, oftast under stallsäsongen. Sjukdomen ses också hos vilda djur, framför allt rådjur, hare och rödräv.

    Antalet rapporterade listeriosfall hos människor har ökat de senaste åren i Sverige (se Folkhälsomyndighetens och Livsmedelsverkets webbplatser).

    Symtom

    Klinisk listerios hos djur tar oftast en av följande tre former:

    • Blodförgiftning (sepsis) –som kan ge feber, gastroenterit, nekrotiserande hepatit, kolit, och/eller tyflit, ofta med symtom som slöhet, nedsatt aptit, diarré, kolik. Andningssvårigheter   och kramper förekommer också. Sjukdomen har ett snabbt förlopp och hög dödlighet.
    • Hjärnhinneinflammation (meningoencefalit) – med symtom som slöhet, feber, nedsatt aptit, förlamning, ostadighet, salivering. Ofta ses en ensidig påverkan av till exempel ansiktsnerven, så att ena ögonlocket och örat hänger. Djuret kan röra sig i cirklar och bli liggande på ena sidan. Snabbt förlopp.
    • Livmoderinfektion – som resulterar i sen kastning eller för tidig födsel.

    Andra former förekommer också, som:

    • Inflammation i ögats regnbågshinna och inflammation i ögats bind- och hornhinna (irit och keratokonjunktivit) – med symtom som svullen och röd bindhinna (konjunktiva), ökat tårflöde, ljusskygghet, grumling (ödem) och/eller vita prickar i hornhinnan, kramp i ögonlocken (blefarospasm), sammandragen pupill (mios), och kärlinväxt.
    • Juverinflammation (mastit)– med svullnad och ökad värme i juvret. 

    Hästar får oftast blodförgiftning (sepsis), kastning eller ögonsymtom vid listerios, medan idisslare oftast får den neurala formen, med hjärnhinneinflammation, mastit eller reproduktionsformen, med livmoderinfektion.

    Smittämne

    Listerios orsakas av den intracellulära bakterien Listeria monocytogenes, som är fakultativt anaerob, så den kan klara sig både med och utan syre.Den växer långsamt och uppträder som långa, smala, rörliga grampositiva stavar i korta kedjor. Bakterien är förhållandevis motståndskraftig och tål torkning och värme samt (som alla bakterier) frysning. Den kan överleva flera år i miljön. Bakterien kan återfinnas överallt i vår miljö, och även i träck (även utan påverkan på djuret), urin, kastade foster, livmoderflytningar och mjölk.

    L. monocytogenes kan föröka sig i ensilage då den kan klara sig utan syre och trivs i pH runt 6–7. Om syre ”smyger” sig in i balen under en längre period, upprätthålls en låg syrekoncentration som motverkar både de anaeroba mjölksyrabakterierna och de strikt aeroba mikroorganismerna. Förhållandena blir därmed perfekta för L. monocytogenes, som slipper konkurrens.

    Smittvägar

    Listerios är vanligtvis en fekal-oral infektion, som smittar djur genom att de äter dåligt ensilage med jord- eller gödselinblandning. Dålig hygien vid utfodringsplatser kan vara en risk. Smitta kan också ske från andra djur i samband med abort. L. monocytogenes kan utsöndras i över en månad via vagina och mjölk hos djur som aborterat (nötkreatur).

    Andra smittvägar är via skadad slemhinna till exempel i munnen eller ögats bindhinna, eller inhalation. När det gäller sepsis hos föl vet man inte om de smittas i livmodern, via mjölk eller via navelsträngens öppning. Ögoninfektion sker oftast när djuren äter infekterat foder i foderhäckar, eftersom vassa foderdelar då kan orsaka skador på ögonslemhinnan och föra över bakterien.

    Patogenes

    L. monocytogenes är en opportunistisk patogen, vilket innebär att den kan vara sjukdomsframkallande när immunförsvaret är nedsatt. Klinisk sjukdom ses oftare hos djur med nedsatt motståndskraft till följd av stressfaktorer, som annan samtidig sjukdom, ansträngande klimat, dräktighet, hög infektionsdos eller immunbristtillstånd. Om hästen får i sig listeriabakterier via munnen kan bakterierna antingen föröka sig i tarmen utan symtom, eller invadera epitelceller och vita blodkroppar i tarmen och sprida sig till andra celler och organ. Bakterien tas upp i fagosomer av leverns och mjältens makrofager. Bakterien kan förstöra fagosomens membran genom sitt hemolysin (listerolysin O) och sedan börja föröka sig i cellens cytoplasma.

    Om hästen får i sig listeriabakterier via slemhinnan i exempelvis luftvägarna eller ögat kan bakterien färdas via trigeminalnerven till centralnervösa systemet och orsaka inflammation av hjärnan och hjärnhinnorna.

    Inkubationstiden är vanligen några dagar till veckor.

    Diagnos

    Diagnos ställs med hjälp av anamnes, kliniska eller patologanatomiska undersökningsfynd och bakteriologi, se nedan Provtagning.

    Vid obduktion ses i vissa fall utbredda inflammatoriska reaktioner i lever och mjälte. Hos andra djurslag än häst är infektionen dock ofta bara lokaliserad till hjärnan. Dessa förändringar kan vara svåra att se med blotta ögat och diagnosen ställs genom undersökning i mikroskop, samt påvisande av bakterierna med odling. På humansidan finns beskrivet PCR-metodik för påvisande av agens.

    Differentialdiagnos

    Differentialdiagnoser till listerios vid symtom på sepsis eller diarré är andra infektiösa agens, toxiner eller sjukdomar som kan ge sådana symtom.

    Differentialdiagnoser vid misstanke om meninogencefalit är andra infektiösa agens som kan ge sådana symtom, men även, trauma, förgiftningar och hypokalcemi.

    Provtagning

    • Föl och hästar med symtom på sepsis eller encefalit: 
      Blod tas med steril teknik till blododlingsflaskor för bakteriologisk odling.
      Odling från cerebrospinalvätska i blododlingsflaskor är också möjligt, men har möjligen sämre känslighet.
      Vid enterit kan minst 25 gram träck tas för odling, observera dock att bakterien kan förekomma i djurträck utan att djuren är sjuka (bärarskap). Träckprovet anrikas i speciella buljonger för L. monocytogenes.
    • Ögoninfektion: Prov från konjunktiva eller ögonsekret tas för cytologi och bakteriologisk odling. Man kan använda en kommersiell provtagningspinne för bakterier eller en steril bomullspinne, gärna med smal spets, som placeras i Amies medium. Det är viktigt att pinnen inte kommer i kontakt med ögonlockshuden vid provtagningen.
    • Kastning: Material från foster (löpmagsinnehåll, lever, lunga, mjälte) och fosterhinnor tas för cytologi och bakteriologisk odling.
    • Obduktion: Affekterade organ provtas för histopatologi, immunohistokemi och bakteriologisk odling.

    Behandling

    Bakterien är känslig för penicillin. Högre doser kan tänkas behövas vid encefalit för att nå tillräckliga koncentrationer i målorganet. Bakterien är också ofta känslig för flera andra antibiotika, som trimetoprimsulfa. Vid allvarliga centralnervösa symtom anses behandlingseffekten dålig varför avlivning rekommenderas av djurskyddsskäl. Två septiska föl med listerios i Sverige (1992 respektive 2016) överlevde efter behandling med penicillin i kombination med trimsulfa, respektive enbart trimsulfabehandling, i båda fallen i kombination med understödjande terapi.

    Ögoninfektion med L monocytogenes bör oftast behandlas med antibiotika. Bäst behandlingseffekt uppnås vid tidigt insatt behandling. Bägge ögonen behandlas även om endast ett öga har kliniska symtom. Isolera sjuka hästar och skydda deras ögon från solljus och andra irritationskällor, till exempel genom att stalla in hästarna. Minimera damm, drag och blåst, bekämpa flugor och sätt eventuellt på ögonlapp.

    Isolering

    Sjuka hästar ska kontaktisoleras från övriga hästar i stallet, hela stallet behöver ej isoleras. Gravida kvinnor och immunologiskt nedsatta personer ska inte hantera sjuka djur eller misstänkta foderpartier.

    Stallrengöring och desinfektion

    Destruera kontaminerat foder. Använd engångshandskar vid hantering av smittat foder. Tvätta händerna och använd handdesinfektionsmedel efter att handskarna tagits av.

    Strö från box där infekterad häst stått uppstallad destrueras och boxen rengörs mekaniskt med borste, vatten och tensid. Efter att boxen torkat kan ett desinfektionsmedel användas för att ytterligare förstärka effekten av rengöringen.

    Profylax

    För att förebygga listerios är det viktigt att producera hösilage av god kvalitet och att hålla en god foderhygien vid tillverkning, förvaring och utfodring, bland annat för att undvika jord- och gödselinblandning. Lågt pH (< 5) i ensilaget hämmar listeria, men det är sällsynt att hösilage till häst är så surt.

    Foderbord och foderhäckar ska vara så konstruerade att djur inte kan förorena fodret med träck. Undvik foderhäckar där fodret kan skada djurens ögon så att bakterier kan få en inkörsport.

    Stress, parasitangrepp, annan sjukdom, högdräktighet eller undernäring kan sänka immunförsvaret hos djur och göra dem mer mottagliga för listerios och andra infektioner.

    Prognos

    Listerios får anses ha avvaktande prognos hos häst. De flesta rapporterade fall av listerios hos föl och unghästar har haft dödlig utgång, men det finns även beskrivet fall som överlevt efter att ha fått antibiotika och understödjande behandling.

    Zoonosaspekt

    Människor (se Folkhälsomyndighetens webbplats) kan smittas av L. monocytogenes via livsmedel (se Livsmedelsverkets webbplats), eller, mer ovanligt, från infekterade djur (listerios som zoonos). Smitta från människa till människa förekommer mycket sällan, men en infekterad gravid kvinna kan överföra smitta till sitt barn via moderkakan. Sjukdomen drabbar framför allt gravida kvinnor, nyfödda barn, äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar. Dessa grupper ska därför inte hantera sjuka djur.

    Listeria monocytogenes är en tålig bakterieart. Den kan växa i kylskåpstemperatur, och tål höga salthalter och frysning. Däremot kan de inte växa i sur miljö och de dör vid 70 grader. Typiska risklivsmedel är därför produkter med långa hållbarhetstider, till exempel rökt och gravad lax, opastöriserade och pastöriserade dessertostar, färdigrätter och förpackade charkvaror.

    Vad säger lagstiftningen?

    En aktör (ansvarig för ett djur) ska enligt lag kontakta en veterinär för undersökning och eventuell provtagning om det förekommer ökad dödlighet, andra tecken på allvarlig sjukdom eller väsentligt minskad produktion som man inte vet vad den beror på. Se SJVFS 2021:10, Saknr K12, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om biosäkerhetsåtgärder samt anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen.

    För travhästar gäller enligt Svensk Travsports regelverk: Vid misstänkt/konstaterad smittsam sjukdom ska tränare (eller annan ansvarig) omedelbart isolera hela stallet och kontakta det travsällskap som hen tillhör vilket övertar ansvaret för vidare åtgärder. Travsällskapet underrättar Svensk Travsports Hästvälfärdsavdelning om smittan.

    För galopphästar gäller liknande regler enligt Skandinaviskt Smittskyddsreglemente.

    Aktörer, veterinärer och labbpersonal har anmälningsskyldighet till Jordbruksverket enligt K12 (SJVFS 2021:10) när smittämnet för listerios påvisas. Det sköts oftast av det svenska påvisande laboratoriet. Om prover skickas för analys utomlands måste provtagande veterinär anmäla.

    Jordbruksverkets e-tjänst: Anmälan av indexfall av anmälningspliktig djursjukdom eller smittämne.

    Beställ SVA:s analyser

    Listeria odling inkl. anrikning - SVA

    Beställ SVA:s produkter

    Blododlingsflaska (10 st aeroba + 10 st anaeroba) - SVA 

    Blododlingsflaska (5 st aeroba + 5 st anaeroba) - SVA 

    Blododlingsflaska aerob, 1 st - SVA 

    Blododlingsflaska anaerob, 1 st - SVA 

    Blododlingsflaska pediatrisk, 1 st - SVA 

    Amies transportmedium, 1 st - SVA 

    Provtagningspinne Amies (utan kol), 10-pack - SVA

    Provtagningspinne Amies (utan kol), 50-pack - SVA