Surra hos häst, Trypanosoma evansi
Andra sjukdomsnamn: Trypanosoma evansi (surra)
Surra är en dödlig sjukdom som kan drabba hästdjur och många andra djurslag, men den förekommer normalt inte i norra Europa. Sjukdomen orsakas av en blodburen parasit, Trypanosoma evansi, som sprids med bitande insekter.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Surra, som orsakas av parasiten Trypanosoma evansi, har aldrig påvisats i Sverige. Norra Europa, Nordamerika, samt norra Ryssland anses också fria. Surra förekommer i norra Afrika, Mellanöstern och södra delarna av forna Sovjetunionen till Sydostasien, samt i Syd- och Mellanamerika. Spridning till Sydamerika anses ha skett med import av kameler, hästar och mulor från andra länder där sjukdomen finns. Surra finns i alla afrikanska länder där kameldjur finns, och är den enskilt viktigaste orsaken till sjukdom och död hos kameler. Kanarieöarna drabbades 1995, förmodligen genom illegalt införda kameldjur från Afrika. Frankrike hade ett fall 2006 via importerade kameldjur från Kanarieöarna och Spanien rapporterade om sjukdomen hos en dromedar 2008 och sedan ytterligare fall mellan 2015 och 2018, dock inte hästdjur (WAHIS (woah.org). Mellan 2018 och 2022 rapporterades om fall hos hästdjur i Malaysia, Pakistan, Uruguay och Venezuela.
Sjukdomen kan öka under regnperioder, på grund av att de smittförande flugorna ökar. Sjukdomen orsakar stora ekonomiska förluster inom animalieproduktionen i de länder där den är endemisk.
Symtom
Surra finns i subakut, akut och kronisk form. Inkubationstiden hos häst är 1-4 veckor, men kan ibland vara upp till åtta veckor.
Symtom:
- Återkommande feber med toppar på 41,5°C eller högre
- Svaghet, trötthet och nedsatt allmäntillstånd
- Nedsatt aptit
- Bleka slemhinnor till följd av tilltagande blodbrist (anemi)
- Kraftig viktnedgång
- Vätskesvullnader (ödem) i ben, buk, penis, pung och juver
- Punktformiga slemhinneblödningar (petekier), särskilt på tredje ögonlocket, liksom blödningar på övergång mellan slemhinna och hud
- Blödningar i främre ögonkammaren
- Förstorade lymfknutor och mjälte
- Rörelsestörningar, beskrivna som att de snubblar på frambenen och drar bakbenen
Övriga symtom som kan ses är:
- Nässelutslag (urtikaria), hudutslag som knutor och blåsor
- Gulfärgade slemhinnor (ikterus)
- Kastning (abort)
Sjukdomsförloppet varierar beroende på parasitstammens virulens och känsligheten hos den smittade hästen. Djur som utsätts för stress, till exempel vid undernäring, dräktighet och arbete, är mer mottagliga för sjukdomen. I populationer där sjukdomen inte förekommit tidigare ses oftare akuta sjukdomstecken och hög dödlighet, över 50 procent. I akuta fall dör hästen vanligen inom 2-8 veckor.
I endemiska områden kan hästar ha en viss motståndskraft (immunitet) mot sjukdomen. Det visar sig som kroniska eller subkliniska former, och det förekommer även friska smittbärare. Åsnor och mulor uppvisar mildare symtom än hästar. Mottagliga djur utöver hästdjur och kameldjur är bland annat hund och katt, vilka kan utveckla akut, fatal sjukdom. Även nötkreatur, hjortdjur och bufflar kan bli allvarligt sjuka. Får, get, gris och elefant utvecklar sällan allvarliga symtom, men de kan fungera som smittbärare (se smittvägar).
Smittämne (agens)
Trypanosoma evansi är en encellig parasit (protozo) som sprids mellan djur med hjälp av bitande insekter. Parasiten betraktas som den först beskrivna sjukdomsframkallande protozon hos däggdjur. Parasiten överlever inte utanför värddjuret. En variant (ej egen art) av T. evansi är T. equinum, som förekommer i Sydamerika.
Bland trypanosomerna är det T. evansi som kan infektera flest djurslag. Kamel- och hästdjur är extra känsliga.
En annan trypansom, T. equiperdum, orsakar elakartad beskällarsjuka, även kallat dourine hos hästdjur.
Smittvägar
Trypanosoma evansi överförs mekaniskt av bitande, blodsugande flugor, framför allt genus Tabanus (hästflugor) och Muca spp, men även Lyperosia, Stomoxys (stallflugor) och Atylotus. Flugorna får parasiten på sina mundelar då de suger blod från infekterade djur och är som mest smittförande de första minuterna efter blodmålet. Smittrisken avtar sedan successivt och efter åtta timmar har smittan försvunnit från mundelarna.
Fladdermöss i Syd- och Centralamerika fungerar både som vektorer och reservoarer. Blodsmitta via till exempel kanyler som återanvänds till flera djur kan också ske. Smitta via mjölk och betäckning har förekommit.
Sjuka såväl som friska smittbärare fungerar som reservoar för T. evansi. Smittreservoar kan variera mellan olika områden. Den största risken för introduktion av smittan i ett område anses vara import av smittade djur. Om T. evansi introduceras med smittade djur till Europa är vilda djur som hjortar, vildsvin och gnagare möjliga reservoardjur.
Hästdjur anges vara reservoardjur i Sydamerika. Capybara (vattensvin, världens största gnagare, cirka 75 kg, och släkt med marsvin) och fladdermöss är andra smittreservoar i Syd- och Centralamerika. I Mellanöstern och Afrika är kameldjur en viktig reservoar och i Kina anses hästar, mulor, bufflar och hjortar vara möjliga smittbärare.
Patogenes
Flugor eller fladdermöss deponerar protozoerna i blodet eller lymfan i samband med att de biter ett djur. I det akuta stadiet förstörs de infekterade röda blodkropparna (erytrocyter) av en sorts vita blodkroppar (fagocyterande makrofager) i levern, mjälten och lungorna. Det leder till blodkroppssönderfall, så kallad hemolytisk anemi. Om infektionen övergår i mer kronisk fas är hemoglobinbildningen i levern ofta nedsatt. Cellnedbrytning och celldöd (nekroser) ses i skelettmuskulatur, hjärta, njurar, lever och centrala nervsystemet. Vid blödningar i främre ögonkammaren kan trypanosomer återfinnas där. Parasiten undviker immunförsvaret genom att variera sina ytstrukturer (antigen), vilket gör det svårt att framställa ett vaccin.
Vid obduktion av kroniska fall ses ofta en förstorad (hypertrofisk), stasad lever och skrumpnad, fibrotisk lymfvävnad. Kadavret är blekt och har ofta svullnader i undre delarna av kroppen (ventrala ödem).
Diagnos
Vid symtom som återkommande (intermittent) feber, blodbrist (anemi), viktförlust, svullnader (ödem) och förstorade lymfknutor kan surra misstänkas om hästen finns i eller kommer från ett endemiskt område.
Påvisande av antikroppar mot T. evansi stöder diagnosen och påvisande av själva parasiten i blod eller vävnad konfirmerar diagnosen.
Vid export av hästar från Sverige kräver mottagarlandet ibland antikroppsundersökning för surra, trots att sjukdomen inte förekommer i landet.
Differentialdiagnoser
Differentialdiagnoser som kan förekomma i Sverige är ekvin virusarterit och kronisk parasitism. Andra differentialdiagnoser, som normalt inte förekommer i Sverige, är piroplasmos (ekvin babesios), ekvin infektiös anemi, dourine och afrikansk hästpest. Om hästen har symtom på encefalit kan EHV-1 övervägas, och i andra l’nder Western/Eastern/Venezuelan ekvint encefalitvirus, equine protozoal myeloencephalitis, West Nile virus och rabies.
Provtagning
Blod utan tillsats tas för påvisande av antikroppar mot T. evansi (ELISA eller card agglutination test, CATT). På grund av liten efterfrågan för analysen skickar SVA serum till laboratorium utomlands. Det är därför viktigt att vara ute i god tid vid provtagning för export.
Blod samlat i EDTA- eller heparinrör kan användas för Giemsa-färgade utstryk vid sjukdom, eftersom parasiten kan påvisas med hjälp av mikroskop i feberfasen. Det går även att göra utstryk från hudexsudat, lymfknutor eller organ. Känsligheten vid mikroskopi är avhängigt hur mycket parasiter som finns i blod eller vävnad. Blod (buffy coat) kan också användas för PCR-analys.
Behandling
I endemiska områden behandlas drabbade djur med medel mot protozoer, som diminazene, suramin och quinapyramine, men biverkningar och resistens förekommer. Medel som används till nötkreatur är ofta för toxiska för häst. Preparat med melarsomine, quinapyramine och isometamidium har godkänts för kameldjur.
Isolering
Trypanosomerna överlever mycket kort tid utanför värddjuret. Smitta sker med insekter eller fladdermöss, men skulle även kunna ske via öppna sår, smittade kanyler eller blodtransfusion. Smittade individer bör därför inte tillåtas ha direktkontakt med andra djur. I endemiska områden vidtas åtgärder mot vektorerna (som flugor och fladdermöss) och eventuellt mot reservoardjur.
Stallrengöring och desinfektion
Vid blodspill från smittad häst bör sanering göras. Parasiter påverkas dock inte av desinfektionsmedel. Därför är det viktigt att först suga upp spillet och sedan följa upp medmekanisk rengöring.
Profylax (förebyggande behandling)
Inget vaccin finns mot sjukdomen. Aktuella djurslag som kommer från områden där sjukdomen finns bör kontrolleras avseende surra vid införsel till Sverige.
Den viktigaste profylaxen i endemiska områden är att hitta de sjuka och smittförande djuren och att förhindra överföring av smitta till friska djur. Flugorna är som mest smittförande de första minuterna efter att de bitit och sugit blod från ett smittbärande djur. Efter åtta timmar är det inte längre någon risk för överföring. I Central- och Sydamerika ska djur även skyddas mot fladdermöss.
Andra åtgärder är att använda ny kanyl till varje djur och att bara använda kontrollerade blodprodukter.
Prognos
Förmågan att orsaka sjukdom varierar mellan olika stammar av T. evansi. Nedsatthet av till exempel stress eller andra infektioner kan öka risken att en surrainfektion blir fatal. Dödligheten är högst i naiva populationer och bland hästdjur, kameler, hund och katt. Övriga djurslag har lägre mortalitet.
Zoonosaspekt
Trypanosoma evansi anses inte vara något hot för människa. Det finns dock ett fall av human trypanosomiasis orsakat av T. evansi beskrivet, i Indien 2005.
Vad säger lagstiftningen?
Sjukdomen är anmälningspliktig och regleras i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om biosäkerhetsåtgärder samt anmälan och övervakning av djursjukdomar och smittämnen (SJVFS 2021:10, K12). Den tillhör inte epizootilagens sjukdomar utan tas upp under övrig anmälningsplikt.
Beställ SVA:s analyser
Trypanosoma evansi (Surra), antikroppar (CAT)
Parasiter i blod, (utstryk färgning Giemsa)
Beställ SVA:s produkter
Referenser
Gisaw et al (2017) Dourine: a neglected disease of equids
CABI Invasive Species Compendium,US Army Medical Research Institute of Infectious Diseases.
Desquesnes M et al (2013). Trypanosoma evansi and Surra: A Review and Perspectives on Origin, History, Distribution, Taxonomy, Morphology, Hosts, and Pathogenic Effects. Review Article. Hindawi Publishing Corporation BioMed Research International Volume 2013, Article ID 194176, 22 pages.
Gutiérreza C. et al (2014) Control and eventual eradication of Trypanosoma evansi infection in dromedary camels after an episodic outbreak in mainland Spain: An example in a non-endemic area. Vet. Parasitology 204,153–15.
WOAH Disease card, Trypanosama evansi infectionsWOAH Disease cards,
WOAH, Case definition for infection with Trypanosoma evansi (surra)