Felint calicivirus (FCV)

Förekomst och smitta

Felint calicivirus (FCV) är mycket vanligt förekommande hos katter som hålls inomhus i grupp. Det är också vanligt hos ensamlevande katter, men viruset orsakar oftare problem hos grupplevande katter.

Viruset smittar framför allt via direktkontakt och delande av till exempel mat- och vattenskålar.

Det är ett RNA-virus som muterar lätt och finns i många olika varianter. I en kattgrupp kan flera olika varianter cirkulera, och samma katt kan bära på flera olika varianter samtidigt och i olika kombinationer över tid. Katter kan bära på, och därmed sprida virus i flera månader, upp till livslångt. Katter som hålls ifrån andra, och därmed inte hela tiden återinfekteras av andra katter kan bli av med viruset efter till exempel en månad- eller fortsätta bära på det. Grovt och generellt räknat kan man säga att ju fler katter som lever i grupp, desto oftare har FCV från katterna när de provtagits i internationella studier där svabbprov tagits från privatägda katter.

Utbrott av extremt allvarliga, mycket ofta dödliga, infektioner med kortvarigt förekommande varianter av FCV har rapporterats från både USA och Europa. Dessa infektioner går under benämningen ”virulent systemic feline calicivirus disease”. Dessa virus varianter har spridits även via till exempel kläder, till katter som inte varit närheten av de sjuka, döende katterna. Dessa virusvarianter har haft sitt ursprung i kattgrupper till exempel så kallade shelters i USA och Europa. De har snabbt spridits till katter i närheten (och via till exempel kläder) och orsakat kortvariga utbrott med hög dödlighet, för att sedan försvinna. Nya varianter har sedan uppstått i andra länder, från andra kattgrupper och orsakar nya, kortvariga utbrott med hög dödlighet.

Symtom

Inkubationstiden, tiden från smitta till dess katten visar symtom, varierar från två till tio dagar.

Många katter bär på kattens calicivirus utan att bli sjuka. Symtom ses oftast hos katter som hålls i grupp inomhus. Typiska symtom är blåsor och sår i munnen, som kan vara mycket smärtsamma och göra att katten varken klarar att dricka och äta. Katten är hängig och har ofta feber. Särskilt hos mycket små kattungar och unga katter som är nedsatta kan viruset också infektera och orsaka sjukdom i luftvägarna inkluderande sällsynt i lungorna.

Viruset kan också orsaka en ofarlig, snabbt övergående hälta (”limping syndrome”) som framför allt hos unga katter.

Graden av symtom beror bland annat på vilken variant av FCV som orsakar sjukdomen, även kattens ålder samt typen av katthållning har betydelse. Utbrott av extremt allvarliga, mycket ofta dödliga, infektioner med kortvarigt förekommande varianter av FCV har rapporterats från både USA och Europa. Dessa infektioner går under benämningen ”virulent systemic feline calicivirus disease”. I de fallen har katterna bland annat haft feber, ödem i huden, sår i huvudregionen och på benen samt gulsot. Sjukdomen verkar drabba vuxna katter värre jämfört med unga katter. En mildare variant, med blåsor både i mun och på tassar, men med mindre dödlighet har också rapporterats.

Diagnos

Närvaro av kattens calicivirus påvisa genom PCR analys av svabbprov från svalg och tunga, och/eller från blåsor.

Serologisk undersökning, det vill säga att leta efter antikroppar i kattens blod är sällan aktuellt.

Om ett utbrott av virulent systemic feline calicivirus disease som rapporterats från både USA och Europa uppstår i Sverige bör noggrann utredning göras, och olika diagnostiska metoder och provtagnings-sätt är aktuellt, inkluderande i förekommande fall obduktioner.

Behandling

Behandling som har direkt effekt på själva viruset saknas. Sjuka katter behöver understödjande behandling i varierande grad. Vad som är lämpligt i varje enskilt fall måste alltid bedömas av en behandlande veterinär. Många katter har endast milda symtom, så milda att ingen behandling behövs- eller inga symtom alls. Andra behöver bland annat smärtlindring och sondmatning, och mer avancerad vård. Katten kan också ha flera infektioner samtidigt.

Förebyggande åtgärder

Vaccination mot FCV är ett så kallat basvaccin för katt i Sverige. Vaccination lindrar de kliniska symtomen, men vaccinerade katter kan ändå infekteras och vara en möjlig smittkälla för andra katter. Se Grundvaccination av hund och katt (pdf).

Att inte hålla flera katter tätt i grupp, och att inte blanda kattungar med några andra katter än moderkatten förrän efter att kattungarna är fullvaccinerade efter tidigast tolv veckors ålder mot Felint calicivirus, Felint Herpesvirus och Kattens parvovirus är grundläggande. Innan införande av en ny katt så är en karantänperiod på cirka tre veckor också bra, både för den katten och de katter som redan finns i gruppen. Utöver det, så är separata mat- och vattenskålar och normal renhållning bra. Rengöring kan inte ersättas av att använda desinfektionsmedel, och användande av desinfektionsmedel är sällan indikerat.

Vid utbrott av så kallad virulent systemic feline calicivirus disease, behöver en rad särskilda åtgärder sättas in med hjälp av utredande veterinär vid djursjukhus, klinik eller motsvarande för att kunna förebygga smittspridning både från katter och inomhusmiljö samt via händer, kläder med mera. Då är även desinfektion indikerat, men absolut inte som enda åtgärd.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara