Newcastlesjuka
Andra sjukdomsnamn: Duvpest
Newcastlesjuka är en mycket smittsam virussjukdom som drabbar fjäderfä och flera vilda fågelarter. Om vilda duvor drabbas av viruset går sjukdomen under namnet duvpest.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Ja
Zoonos :
Nej
Förekomst
Paramyxovirus typ 1 (PMV-1) som orsakar newcastlesjuka förekommer i de flesta länder i världen sedan sjukdomen först påvisades 1926. Inom EU vaccinerar idag alla länder utom Sverige och Finland. Norge vaccinerar inte heller, men i Danmark började man vaccinera 2005. Trots att de flesta länder vaccinerar förekommer utbrott i flera europeiska länder varje år. Sverige har, trots enstaka sporadiska utbrott, kunnat behålla sin status som icke-vaccinerande land.
Utbrott i Sverige
| År | Utbrott i Sverige sedan 1995 | Län |
| 2024 | värphöns | Östergötland |
| 2024 | värphöns | Skåne |
| 2023* | värphöns | Ronneby |
| 2022 | värphöns | Linköping |
| 2022* | värphöns | Kristianstad |
| 2021 | värphöns | Örebro |
| 2019* | duvor | Kalmar |
| 2018* | värphöns | Västra Götaland |
| 2017 | värphöns | Östergötland |
| 2017 | värphöns | Skåne |
| 2017 | värphöns | Kalmar |
| 2016 | värphöns | Skåne |
| 2014 | värphöns | Östergötland |
| 2014 | värphöns | Östergötland |
| 2014 | värphöns | Östergötland |
| 2011* | värphöns | Uppland |
| 2011* | värphöns | Gotland |
| 2009 | avelshöns | Skåne |
| 2008 | värphöns | Skåne |
| 2006 | värphöns | Östergötland |
| 2005 | värphöns | Östergötland |
| 2004 | värphöns | Östergötland |
| 2004 | värphöns | Östergötland |
| 2003* | kalkon | Dalarna |
| 2001* | avelshöns | Skåne |
| 1997 | värphöns och slaktkyckling | Skåne |
| 1995 | avelshöns | Skåne |
*Utbrotten är orsakade av virusvariant som cirkulerar bland vilda duvor.
Symtom
Viruset angriper nervsystemet, andningsorganen och tarmen hos fåglarna. Symtomen varierar mycket beroende på bland annat fåglarnas art, ålder och vilken virusvariant som drabbat fåglarna. Inte sällan ses sänkt äggproduktion som enda symtom på att smittan drabbat en besättning.
Hos drabbade fåglar kan ett eller flera av följande symtom ses: kraftigt sänkt äggproduktion, skalförändringar tex ägg utan skal (så kallade hinn- eller skinnägg) eller äggskal med pigmentförändringar. Ökad dödlighet kan ses i vissa utbrott, medan det i andra utbrott inte noterats någon dödlighet på grund av viruset. I de fall djuren visar symtom på sjukdom ses problem med andning och/eller hosta, ibland även diarré. Symtom från centrala nervsystemet kan ses såsom förlamning av vingar och ben, vridning av nacken, kramper och cirkelgång.
I vissa utbrott av newcastlesjuka i värphönsbesättningar har få eller inga direkta sjukdomssymtom setts på djuren, medan äggproduktion har påverkats under kortare en period. Produktionssänkning kan föregås av en förhöjd andel ägg utan skal, så kallade hinn- eller skinnägg, samt ägg med skalfärgsförändringar. I större besättningar ses spridning mellan olika stallar över tid. Hur snabbt spridningen sker beror bland annat på hur väl smittskyddet mellan olika stallar fungerar, där en långsam spridningen av viruset är möjlig.
Newcastlesjuka är inte farligt för människor, men vid nära kontakt med smittade fåglar kan människor eventuellt drabbas av ögoninflammation eller mildare influensa-liknande symtom.
Smittämne
Sjukdomen orsakas av Paramyxovirus typ 1 (PMV-1). Förutom fjäderfä kan även burfåglar och vilda fåglar infekteras av PMV-1. Sjukdomen kan orsaka explosiva utbrott hos tamhöns, kalkon, fasan, duva och vaktel. Ankor och gäss är också känsliga, men det är sällan man ser allvarligare utbrott hos dessa arter. För att infektionen hos fjäderfä skall klassificeras som newcastlesjuka krävs att viruset har en tillräckligt hög sjukdomsframkallande förmåga (högpatogen). I vissa fall ses en speciell duvanpassad genotyp av viruset vilket då betecknas med PPMV-1, där det inledande p:et står för ’pigeon’, men duvor kan även drabbas av andra PMV-1 stammar.
Smittvägar
Virus sprids framförallt genom direktkontakt med sjuka fåglar eller symtomlösa virusbärare. Vaccinerade fåglar, burfåglar och vilda fåglar kan ibland bära på och sprida smittan under lång tid utan att vara sjuka. Flyttfåglar misstänks därför kunna sprida smittan över stora avstånd.
Smittan kan också spridas vid handel med levande fåglar och även indirekt via kontaminerade föremål som till exempel redskap, kläder, transportlådor, foder, lastbilar, damm, fjädrar och ägg. Vindburen överföring har setts över korta avstånd (upp till cirka 60 meter). Eftersom smittan kan finnas hos vilda fåglar är det viktigt att fjäderfä skyddas från både direkt och indirekt kontakt med vilda fåglar och fågelspillning.
Diagnos
För att man skall kunna säga att en infektion med PMV-1 hos fjäderfä är newcastlesjuka krävs att man isolerar virus eller påvisar arvsmassa från virus för att därefter kunna bestämma dess sjukdomsframkallande förmåga. SVA är nationellt referenslaboratorium för newcastlesjuka.
Om man misstänker sjukdomen
Newcastlesjuka lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ens besättning drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Till dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man ska stänga in flocken med fåglar och alla andra fåglar tillhörande samma besättning om det är möjligt. Ingen person, något ägg eller djur som haft kontakt med de misstänkt smittade djuren får lämna anläggningen förrän en veterinär gjort en bedömning.
Bekämpningen styrs av ett EU-gemensamt bekämpningsdirektiv, vilket innebär att det finns mycket noggrant reglerat vilka åtgärder som skall vidtas då newcastlesjuka misstänks eller har konstaterats. Lagstiftningen innebär också att det inte är tillåtet att vaccinera mot newcastlesjuka i Sverige, med undantag för brevduvor och utställningsduvor som vaccineras inom alla EU-länder. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.
Misstänker man att vilda fåglar drabbats rapporterar man detta via rapporteravilt.sva.se