Resultat

Salmonella hos fjäderfä

Fjäderfä

Salmonella är en tarmbakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae Det finns många olika typer av salmonella varav många har ett brett värdspektrum, andra är mer värdspecifika. Salmonella hos fjäderfä förknippas mest med att de kan ge infektion/ sjukdom hos människor (zoonos) via livsmedel och hantering av djuren. Bakterierna Salmonella Pullorum (pullorumsjuka) och S. Gallinarum (hönstyfus) är speciellt anpassade till fjäderfän och kan ge sänkt kläckbarhet och ospecifika symtom som nedsatt allmäntillstånd, lös avföring och ökad dödlighet. Pullorumsjuka förekommer sporadiskt i Sverige.

Vid sjukdomsproblem eller dödsfall i en fjäderfäflock är det viktigt att en lokal veterinär snabbt kontaktas, särskilt om flera fåglar drabbas samtidigt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Anmälningspliktig :

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizootisjukdom: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Salmonellabakterier

Salmonellainfektion hos fjäderfän kan ibland leda till sjukdomssymtom hos fåglarna men det är vanligt att de förblir symtomfria. Friska (symtomfria) smittbärare kan utsöndra salmonellabakterier med träcken under lång tid.

Många salmonellabakterier har ett brett värddjursspektrum, det vill säga de kan infektera ett stort antal olika djurarter, medan andra salmonellabakterier är mer eller mindre värddjursspecifika. Den första gruppen har stor betydelse för folkhälsan (zoonos) och i många länder kan salmonellautbrott hos människor kopplas till salmonella i ägg eller fjäderfäkött. I den andra gruppen finns varianter som huvudsakligen drabbar fjäderfän och som kan orsaka viktiga fjäderfäsjukdomar. I denna grupp ingår de närbesläktade bakterierna Salmonella (S.) Pullorum som orsakar pullorumsjuka och S. Gallinarum som orsakar hönstyfus, se nedan.

Fjäderfän blir som regel inte sjuka när de smittas med salmonellabakterier. Salmonellasmitta kan dock ibland orsaka sjukdom och dödlighet, framför allt hos unga fjäderfän. Symtomen är ospecifika med svaghet, sänkt aptit och dålig tillväxt. Fåglarna kan sitta med hängande vingar och stängda ögon och de söker sig gärna till värmekällor. Diarré kan också förekomma. Hos vuxna fjäderfän ses mycket sällan sjukdomssymtom. Låg kläckbarhet hos avelsägg på grund av ökad embryodödlighet och ökad dödlighet bland nykläckta kycklingar kan förekomma.

Förekomst i Sverige

Infektion med salmonella är vanligt förekommande över hela världen men Norden (Sverige, Norge och Finland) utgör ett unikt undantag med en gynnsam situation på fjäderfäsidan. Antalet salmonellasmittade fjäderfäbesättningar i Sverige är mycket lågt jämfört med många andra länder.

Sjukdomskontroll

Kommersiella fjäderfän (avelsdjur, slaktkycklingar, värphöns och kalkoner) kontrolleras under uppfödning och produktion genom regelbundna miljöprovtagningar/avföringsprover (se provtagningsinstruktioner nedan).

Kommersiella avelsfjäderfän (avelsdjur för slaktkycklingar, värphöns och slaktkalkoner) kontrolleras även att de är fria från S. Pullorum och S. Gallinarum i Sverige. Detta görs regelbundet genom obligatorisk blodprovsundersökning i det så kallade Hönshälsokontrollprogrammet. Smittläget bland hobbyfjäderfän är okänt.

Historisk bekämpning i Sverige

Salmonellainfektion är ingen sjukdom som är möjlig att utrota och därför pågår ett kontinuerligt arbete för att reducera förekomsten i flera steg av produktionskedjan. I Sverige påbörjades kontrollen av salmonella i foder och hos djur i början av 50-talet. Salmonellainfektion hos människa och djur är anmälningspliktig liksom fynd av salmonella i foder och livsmedel. Salmonella regleras tillsammans med andra smittsamma sjukdomar i både svenska lagar, förordningar och föreskrifter samt i EU:s lagstiftning.

Bekämpning av pullorumsjuka och hönstyfus har en lång tradition i Sverige. Redan på 1920-talet tog fjäderfänäringen genom dåvarande Sveriges Allmänna Fjäderfäavelsförening initiativ till obligatorisk blodprovstagning och analys avseende dessa två bakterier på landets kontrollhönserier. I början av 1930-talet inkluderades sjukdomarna i svensk lagstiftning och de kom att bekämpas mycket aktivt och till stor kostnad för fjäderfänäringen och enskilda djurägare under de följande årtiondena. Det sista fallet före förra sekelskiftet av pullorumsjuka rapporterades 1962, och motsvarande årtal för hönstyfus var 1984. Fram till år 2001 ansågs båda sjukdomarna vara utrotade i Sverige.

Sporadiska utbrott av pullorumsjuka bland hobbyhöns har konstaterats under 2000-talet i Sverige. Det senaste fallet av pullorumsjuka rapporterades 2017.

Ta kontakt med veterinär vid misstänkta symtom

Pullorumsjuka och hönstyfus är två fjäderfäsjukdomar som vi inte vill få en etablering av i Sverige igen. Alla fjäderfäägare i Sverige uppmanas därför att kontakta veterinär vid symtom som kan tyda på pullorumsjuka eller hönstyfus, särskilt vid problem med låg kläckbarhet och hög dödlighet i tidig ålder. Vid misstänkta symtom hos kycklingar rekommenderas i första hand obduktion med provtagning på laboratorium. Från vuxna djur rekommenderas som första åtgärd analys av blodprov. Fåglar med antikroppar bör sedan obduceras och provtas på laboratorium.