Bakgrund

Vildsvinspopulationens hälso- och sjukdomsläge fortsätter att vara högaktuella frågor för SVA. Enligt statistik från Svenska jägareförbundet fälldes 26% färre vildsvin under jaktsäsongen 2021/2022 jämfört med 2020/2021 (cirka 120 000 jämfört med cirka 160 000), vilket speglar en nedgång i populationen. Nedgången i populationen anses bero delvis på ökad avskjutning, användning av mörkerriktmedel osv, men det finns även rapportering om att antalet kultingar som överlever till vuxen ålder har minskat i vissa områden. Den minskade överlevnaden kan eventuellt bero på infektion med exempelvis porcina circovirus, salmonellabakterier eller annan smittsam mikrob.

Porcina circovirus är vanligt förekommande i tamgrispopulationer i flera delar av världen och delas upp i 4 olika varianter, varav minst 2 är sjukdomsframkallande under vissa förutsättningar. Porcint circovirus typ 2 (PCV-2) är en viktig smitta hos tamgrisar på grund av att det är immunnedsättande och kan leda till smågrissjukdomen PMWS (post-weaning multisystemic wasting syndrome) som kännetecknas av snabb avmagring, diarré, lunginflammation eller akut död. Viruset PCV-2 kan också orsaka reproduktionsstörningar om suggor infekteras under dräktigheten (Opriessnig et al., 2007). Flera studier har visat att PCV-2 även förekommer hos vildsvin i Europa och kan orsaka sjukdom. En svensk studie från 2018 visade att 99% av undersökta vildsvin i Blekinge, Södermanland och Uppland hade antikroppar mot PCV-2 (det vill säga att de har stött på infektionen) (Malmsten et al., 2018) och PCV-2 har nyligen påvisats med PCR hos några undersökta vildsvin på SVA, där typiska sjukliga förändringar har setts hos vissa vid obduktion. Vidare finns det forskning som visar att tamgrisar som saminfekterats med PCV2 och Salmonella Choleraesuis visar kraftigare sjukdomssymtom och utsöndrar bakterien under längre tid än de som enbart infekterats med Salmonella Choleraesuis (Takada-Iwao, et al., 2011). Enstaka studier har även visat en koppling mellan PCV-2 och Salmonella Choleraesuis hos vildsvin (Lipej, et al., 2007). Med tanke på den höga andelen vildsvin i Sverige som har exponerats för PCV-2 och det stora antalet vildsvin där Salmonella Choleraesuis har påträffats, är det viktig att undersöka kopplingen mellan dessa smittämnen för att försöka förstå dynamiken i salmonellasmittan samt effekten av PCV-2 på vildsvinspopulationen i Sverige.

Eftersom PCR-diagnostiken för PCV2 är dyr, kan immunohistokemi (IHK) användas för att påvisa smitta med PCV2 i vävnadsprover. SVA önskar därför även utveckla en bättre IHK-metod för PCV-2.

Projektplan

• Lymfknutor som undersöks avseende Salmonella Choleraesuis i den nationella övervakningen av Salmonella hos fällda vildsvin samt lymfknutor från sjuka vildsvin som obduceras inom viltsjukdomsövervakningen på SVA analyseras med PCR för PCV-2.

• Utveckling av en bättre immunohistokemisk metod för PCV-2

• Ett urval av de grisar vars lymfknutor analyserats med PCR analyseras även lymfknutor med immunohistokemi