Säsongens utbrott av högpatogen fågelinfluensa (HPAI) är det största hitintills – ännu ingen ljusning

Figur 1: Utbrott av högpatogen fågelinfluensa hos fjäderfä och andra fåglar i fångenskap samt fynd hos vilda fåglar i Sverige fram till 11 mars 2021

Största utbrottet

Årets utbrott av högpatogen fågelinfluensa på tamfjäderfä och fåglar i fångenskap är det största hitintills i Sverige, både sett till antal drabbade besättningar och antal djur. Hittills under vintersäsongen 2020 - 2021 har fågelinfluensa påvisats i tio kommersiella fjäderfäbesättningar, fyra hobbyflockar, en fasanuppfödning, en djurpark och hos 41 vilda fåglar. Fall har nu konstaterats i Skåne, Hallands, Kalmar, Västra Götalands och Östergötlands län. Dessutom har vi för närvarande flera rapporter om döda vilda fåglar även längre norrut, från Värmland, Södermanland, Stockholm och Uppsala län. Undersökning av vilda fåglar från dessa områden pågår. Vad gäller fallen på kommersiella fjäderfän har merparten varit av typen H5N8 och en mindre del av typen H5N5.

Introduktion och spridning

Virus utsöndras i stora mängder i spillning från infekterade individer och det krävs endast en liten dos virus för att smitta nya fåglar. Virus överlever i miljön, i vatten och på föremål. Fåglar behöver därför inte ha direkt kontakt med varandra utan kan smittas indirekt via miljön. Tamfjäderfä behöver inte ha direkt kontakt med vilda fåglar för att smittas utan det kan ske indirekt via till exempel redskap, kläder, skor, strömedel, foder eller skadedjur. 

Smittspridning har konstaterats mellan hus inom samma företag, men för övrigt har ingen spridning mellan anläggningar kunnat konstateras. De analyser som genomförts tyder snarare på separata introduktioner av virus från vilda fåglar.

Genom intervjuer med drabbade djurägare och anställda i det pågående utbrottet samlar vi information för att förstå hur introduktion och spridningen kan ha skett. Exakt hur virus kommer in i besättningarna går sällan att fastställa, men i flera fall har det varit rapporter om mycket vilda fåglar i närheten av anläggningarna. Vi har också fall där det inte har varit omfattande förekomst av vilda fåglar. Över kortare avstånd (mellan hus på samma anläggning) har vi indikationer på att spridning har varit luftburen. Det ska påpekas att spridningen inte antas vara luftburen generellt, utan att vi sett tecken på att det skett under speciella omständigheter. I dessa situationer har det handlat om hus med väldigt många infekterade fåglar och därmed stora mängder virus från vilka smitta spridits till närliggande hus med många mottagliga fåglar. Ju mer virus som finns i luften och ju fler mottagliga fåglar som kan exponeras för virus, desto högre blir risken att smittöverföring sker i en sådan situation.

Generellt är principerna för att förhindra introduktion av smitta att minimera direkta kontakter mellan tama och vilda fåglar och vidta åtgärder för att förhindra indirekta kontakter.  Detta sker genom att undvika sådant som lockar vilda fåglar, t.ex. undvika foderspill, se till att vilda fåglar inte kommer åt lager av foder och strö och genom att rengöra utrustning, material och byta kläder och skor innan man går in till fåglarna. Det kan också vara läge att se över ventilationsdon mm så att vilda fåglar inte kan uppehålla sig i ventilationsdon. Alla förebyggande smittskyddsåtgärder minimerar den totala risken att få in smitta.

Mer information finns på Skydda dina fjäderfä mot fågelinfluensa.

Ännu ingen ljusning

Ännu så länge ser vi inga tendenser till ”avmattning” i utbrottets intensitet. Fåglarnas vårflytt pågår och vi påvisar nya fall både på tamfjäderfän och på vilda fåglar. Vi får också in rapporter om dödlighet bland vilda fåglar i nya områden. Vi förväntar oss fortsatt positiva fynd, även längre norrut i landet. Från tidigare år då vi har haft utbrott har vi sett succesiv minskning med lugnare läge mot slutet av april och vi hoppas att vi ser motsvarande minskning i år, men vi är inte där ännu.

Historiskt perspektiv

Fågelinfluensavirus är föränderliga och det är olika varianter av virus som cirkulerat olika år. Omfattningen av utbrotten varierar också mellan åren. Högpatogen fågelinfluensa påvisades för första gången i Sverige 2006, då typen H5N1 skapade stor oro. Den varianten har en högre zoonotisk potential (förmåga att smitta mellan djur och människor) än de stammar som cirkulerat i Europa sedan 2014. Introduktion av högpatogen fågelinfluensa till Europa har på senare år blivit mer vanligt förekommande vilket avspeglar sig i statistiken över de påvisade svenska fallen under de senaste femton åren, se Figur.1 

Följdeffekter

Anläggningar som är viktiga för hela produktionskedjan har drabbats i årets utbrott och det har medfört att brist på kläckägg uppstått både för matfågelproduktion och värphöns till äggproduktion. Införsel av kläckägg från andra EU-länder diskuteras vilket inte görs av den här kategorin djur i normalfallet. Myndigheterna och fjäderfäbranschen arbetar tillsammans för att försöka tillgodose behovet av kläckägg utan att riskera att Sveriges goda hälsoläge för fjäderfä försämras.

Folkhälsoperspektivet

I februari 2021 rapporterade ryska myndigheter att sju personer som arbetat på en gård med konstaterad högpatogen fågelinfluensa provtagits positiva för typen H5N8. Personerna rapporterads ha milda eller inga symtom på sjukdom. Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) bedömer att risken för att människor i allmänhet drabbas av den aktuella virusstammen är mycket låg. Virusstammen av högpatogen fågelinfluensa av typen H5NX har förekommit i Europa sedan 2014 med ett stort antal utbrott på fjäderfä totalt och ett stort antal människor exponerade för viruset och detta är första gången som fall rapporteras hos människa. Alla fågelinfluensavirus har dock en zoonotisk potential. Därför beaktas alltid risken för eventuell spridning till människor som befinner sig i sådana kraftigt viruskontaminerade miljöer som smittade fjäderfäanläggningar utgör. Veterinärer och personal m.fl. som arbetar i sådan miljö använder därför alltid skyddsutrustning. Av samma anledning ska personer som hanterar döda eller sjuka vilda fåglar använda handskar eller en plastpåse runt handen som vrängs runt fågeln och vara noggranna med sin handhygien.

Viltfågelövervakning – rapporter om dödlighet och undersökningar för influensa

Fågelinfluensa är en sjukdom som får stora konsekvenser för drabbade djur och djurägare. De utbrott vi har sett de senaste åren har varit kopplade till förekomst bland vilda fåglar och spridning kopplat till flyttfåglar och de tidpunkter då de flyttar. För att upptäcka förekomst av influensavirus bland vilda fåglar och på så möjliggöra åtgärder för att minska risken för spridning till tamfjäderfän bedrivs sedan flera år övervakning avseende influensavirus bland vilda fåglar där resultaten också rapporteras internationellt för att läget ska kunna följas globalt och inte bara nationellt.

Den övervakning vi har av vilda fåglar i Sverige baseras på två delar, dels att vi får in rapporter om ökad dödlighet bland vilda fåglar, dels att ett urval av dessa fåglar undersöks för influensavirus. Genom rapporterna får vi en uppfattning om var i landet som det dör onormalt många fåglar. Baserat på detta försöker vi sedan få in ett urval av fåglarna för att undersöka om de har influensa. När vi får in en rapport görs en bedömning där vi väger in var i landet fyndet rapporterats från, vilken art det är, om det finns någon som kan paketera och skicka in fågeln, och om vi redan har positiva fynd från området (om influensa redan är påvisad i ett område bidrar ytterligare positiva fynd inte med så mycket extra information). Vi vill poängtera att vi är mycket intresserade av rapporter om döda fåglar, då dessa rapporter bidrar till bättre förståelse för sjukdomens troliga förekomst och spridning, även om varje enskild fågel inte blir undersökt.

Resultaten rapporteras internationellt och vi tillgängliggör dem också på vår webbplats.
Länk till kartan finns här: https://www.sva.se/djurhalsa/smittlage/karta-over-fagelinfluensa-hos-vilda-faglar/

Här kan du rapportera fynd av döda vilda fåglar: https://rapporteravilt.sva.se/

Här finns internationella källor där du kan ta del av resultat i andra länder

• izsvenezie.com/reference-laboratories/avian-influenza-newcastle-disease/europe-update/
• https://ec.europa.eu/food/animals/animal-diseases/control-measures/avian-influenza_en
• https://wahis.oie.int/#/home

Skyddsnivåer

Det kommer frågor till SVA angående skyddsnivåer och hur länge de ska gälla. Skyddsnivåer utfärdas av Jordbruksverket, inte av SVA och detaljer kan besvaras av Jordbruksverket. Dock baseras beslut om skyddsnivåer på den tillgängliga information som finns om det pågående utbrottet och där bidrar SVA med riskvärderingar. Dessa utgår från fynd på vilda fåglar i Sverige och omkringliggande länder, utbrott hos tamfjäderfän samt det vi vet om fåglars flyttmönster.

Smittskydd, smittskydd, smittskydd!

I nuvarande situation gäller det för fjäderfäproducenter att hålla i och hålla ut med smittskyddet och vara uppmärksamma på signaler om ökad dödlighet och kontakta veterinär även vid mindre avvikelser.